Invandrare |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Wedevåg-Kvarnbackas inskrivna tyska
smeder dokumenterade inom Wedevågs Bruksförsamling. Efterforskningen finns på CD-skiva, producerad av Gunilla Didriksson. Många invandrade från Schmalkalden reg.Türingewald. Presenterade med namn, yrken och årtal: 1642-1809.
Försök till rekonstruktion av Vedevågs Bruksförsamling
Staden Schmalkaldens VAPEN i region Türingewald.
Schmalkaldens minnesmärke över det medeltida hant-verkssmidet och dess smeder, är Masugnen och Hyttan. Idag inryms där ett museum som på ett pedagogiskt sätt visar järnets smide i ett historiskt perspektiv.
Avskrift jan. 2009 i samband med ett brevsvar från Peter Handy ang. Anfrage 2003 : Schmalkalder Schmiedehandwerker im 18. Jahrhundert.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Wedevåg/Kvarnbackas
förhållande till den stolta från Schmalkalden i Türingerwald. - Till svensk fördel för Gustav Vasas söner, Gustav II Adolf, hans dotter Kristina, Karl X Gustav, de båda karolinerkungarna, Karl XI och Karl XII, Fredrik I:e (själv från Türinger-wald), Adolf Fredrik, Gustav III:e, Gustav IV Adolf, Karl XIII och fram till Karl XIV Johan! ”Först på plan” är den senare ”urfadern” till familjen :
Reinhold Hilphert,
född 1563 i Tyskland, död 1660 i Davidshyttan.
Hans Hilphert, född
1612 och död i Wedevåg/Kvarnbacka 1687, Följande familjemedlemmar ur Stålmästarfamiljen HILPHERT, både föds och dör i Wedevåg/Kvarnbacka de närmaste 150 åren!
Elias Hilphert,
framlever 50 år på karolinertiden, 1645-1695.
Resten av
HILPHERT-familjen dokumenterar sig som Stålsmedmästare : Undantaget ”i mängden” blir den siste i långa raden Schmalkaldare :
Nils Hilphert,som är
Tullskrivare vid Kvarnbackatullen,avlider 1809.
Härefter följer faktablad om Fam. Hilphert med c:a 70 sidor. Vi får även ta del av Brukspatron Hans Ehrenpreus priskurant från 1724,
som förevisar
merparten av produkter, tillverkade av
alla
tyska smeder!
Släkten
HILPHERT
omskrivs i
Wedevågs
Bruks Historia 1944:
I samband med
att rustmästaren vid kongliga
rustkammaren på slottet i Stockholm blir inspektor över rikets
vapentillverkning, blir David Kohl arrendator till Kvarnbacka och
Wira bruk (de ledande klingbruken på
1670-talet). Ståltillverkning
omnämnes för första gången 1564 från
Kvarnbacka, men förekommer i Lindesbergs bergslag redan på
1520-talet. Genom de la Gardies
införskrivning av stålsmeder, ombesörjer
Kohl att Hans Hilphert erbjuds ett
bergshemman av K. Maj:t,
till uppmuntran åt den åldrige smeden och hans många söner, också d
e framstående stålsmeder vid Kvarnbacka.
De omtalas flera gånger i brukets 1700-talshistoria. Vid Kvarnbacka
tillverkar Kohl tusentals värjor.
Den förnämste
stålsmeden i början av 1700-talet var
den ofta omtalade Reinhold Hilphert
(omkring 1650-omkring 1735), som hade en rad söner, vilka fortsatte
att göra hans namn känt på Wedevåg under
1700-talet. Stålsmederna betalades med
pengar och varor, klingsmederna avlönades i kontanter efter
färdigställandet av 100 klingor. Varje klingsmed måste förfärdiga
minst 800 klingor per år. Alla klingorna stämplades med
mästaremärket och bokstaven W,
brukets varumärke. Smedsmästarna
togo all materiel på räkning med bruket
och höllo sig själva och sina gesäller
med mat, dricka, värme och dylikt. Förutom betalning i
kontanter, infördes från omkring 1730 egna papperspolletter.
Den efter Sven
Rinman skickligaste kännaren av svenska bergsbruket på denna tid var
förste direktören över finsmidet från 1753, Samuel Schröder, adlad
Schröderstierna. Han låter meddela att:
De finare wedevågssmedjorna redan i
början av 1750-talet övergått till att använda stenkol som bränsle.
En
garvstålssmedja med tvenne
härdar och tvenne knipphamrar för en hjulstock förestås av tvenne
stålsmedermästare Johan och Isac
Hilphert med tvenne gossar. Här
tillverkas av tackjärn åtskilliga stålsorter såsom kling-, fjäder-,
backstoffs-,
butshers- och streyermarkerstål.
I anseende till dessa tvenne stålsmeders
skicklighet har herr krigskommissarien Halenius
anhållit för dem om läropremier. I garvstålssmedjan arbetade bröderna Johan och Isak Hilphert, som hållit sin konst hemlig, men som genom penninganslag från Manufakturkontoret lovat upplära två svenska lärlingar. De tillhörde en känd bergslagssläkt av tyskt ursprung och voro besläktade med stålsmederna Hilphert i Nyköping och med Västeråssläkten Hülphers. Som vi redan vet härstammar släkten från medeltida Schmalkalden.
Hans S Eriksson |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Hur den Thüringske
landlorden Friedrich I, senare Konung Frederik I av |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
![]() |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Fredrik I,
landgreve från Türingewald,svensk kung. |
Schmalkalden
anses vara Türingewalds järn- |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
![]() |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bakgrund: - Schmalkalden är känt som ett centrum av järnindustri och verktygstillverkning, ända från medeltiden och fram till idag. Därför, när den Thüringske land-lorden Friedrich I blev konung av Sverige 1720-1751, fanns ett naturligt samband till motsvarande tillverkningar i dennes nya moderland uppe i Norden.Av den anledning-en inbjöds yrkeskunniga smeder per införskrivning till Sverige och Wedevåg, som dessutom på den tiden bestod av Kvarnbacka bruks olika smedjor och Stensta bruk.
Redan i slutet av 1600-talet hade fader och son Hans Ehrenpreus framskjutande be-fattningar inom svensk handvapentillverkning, då båda hade titeln vapenfaktor vid faktorierna i Arboga och Örebro. En bror till Hans Ehrenpreus d.y. var dessutom vap-enfaktor vid gevärsfaktoriet i Norrtälje, dennes arvingar faktor vid Huskvarna vapen-fabrik osv. Denne faktor i Norrtälje blev av regeringen utnämnd till överdirektör för landets samlade vapenfaktorier, redan 1715. Vapnen utgjordes av gevär och pistoler.
1727 - Schmalkaldensmeder i Wedevåg : Ringsmeder…………………...........................................……….…Caspar Johan Fuchs, Kaufmann Ciselören Hinrich Stöhr (mästare till tändpannedosor, silver- och mäss-ingsvärjor, en silversnustobaksdosa med älghornslock och –botten m.m.) Låssmeder…..Kleinsteuber, Zierfelder, Thon, Opp, Taubert, Zentner, Hentz, Widzel (Michels) och Fouckel. Spiksmeden……............................................…………………………………………….G.S.Vitzthum Tråddragaren………………………........................................................…………..….J.C.Lindauer Knivsmeden…………..................................................……………………………………….Clemens Stålsmeden………………………………........................................................………... Jacob Heyn Sporrsmeden……………………….............................................….Eckhoff med gesäll J.Hermann Sliparen…………………………………............................................................……….Ulrich Möller Smederna……………………….........................................…....Malsch, Mölleremelt och Bischhoff
Anders Zoth, Jacob Eisengräber, Conrad Phatt, Johan Busch, J.F. Echard, A.L. Torward, Chr. Ungerbrecht, G.F. Menzner, J. Rörneld, S. Rahm och J.G. Sanner. ur Wedevågs Bruks Historia RÖNNOW 19 |
![]() |
![]() |
Brukspatron Helge Norlander öppnade hemmet för de finska barnen. |
Disponentvillan Tallebo blev lagom till julen 1941 barnens nya bostad. |
|
|
![]() |
![]() |
Systrarna Elisabeth och Marie-Louise Norlander blev barnsköterskor. |
Fru Elisabeth Norlander tog med sig den egna sonen till barnkollonin. |
|
|
![]() |
![]() |
Fröken Marie-Louise Norlander kryper glatt omkring i barnaskaran. | Den finska barnsköterskan Ethel Willberg utspisar barnen i Tallebo. |
|
|
![]() |
![]() |
Efter måltiden hjälper lilla Zirka och brodern till med disken i köket. |
Jorma ler från sängen. Penti charmar Elisabeth Norlander vid läggdags. |
|
|
![]() |
![]() |
Penti önskar tanterna”God natt”! | Tvillingarna Jorma och Jouko i badet |
|
|
![]() |
|
”Se upp i backen”, här kommer tvillingarna Jorma och Jouko i full fart! | |
|
Finska barn, hos Norlanders på Tallebo, i december 1941
Artikel från veckotidning,
avskriven i valda delar till medföljande bilder av
Hans S Eriksson
Brukspatron Helge Norlander och hans fru i Vedevåg tog sig an inte mindre än 16 finska barn och husets båda döttrar blev barnens intresserade vårdarinnor. En beredskap av det rätta slaget! När beslutet att inbjuda en grupp finländska barn fattades i norlanderska familjekretsen var det husets unga döttrar, 17 respektive 19 år, som var mest glödande entusiastiska. Ingen av dem hade någon erfarenhet i barnavård, båda hade gått igenom Franska skolan och den äldsta gick på skolkökskurs, vilken hon genast avbröt för att helt ägna sig åt gästerna. Visserligen skulle dessa åtföljas av en finsk vårdarinna, men 16 barn kunde nog ge sysselsättning åt tre och flera händer.
Förberedelserna för invasionen måste gå med ilfart. Fru Elisabeth Norlander, som för övrigt var infödd parisiska, reste upp från Stockholm, där familjen bodde på vinterhalvåret och organiserade på en enda dag omvandlingen av villan. Man kunde ju inte placera in 16 barn mellan 2½-8 år bland alla dyrbara och bräckliga ting som rymdes i dessa rum.Det stora biljard- och sällskapsrummet på nedre botten fick bli lekrum, de härliga sittmöblerna framför den öppna spisen fick stanna kvar liksom de tyngsta möbelpjäserna och konstverken på väggarna, så det var tillräckligt med märkvärdiga ting för nykomlingarna att betrakta.
Innanför detta rum låg matsalen. Bordet täcktes med en vacker vaxduk och det beställdes bänkar av lagom höjd. I våningen en trappa upp ordnades sovplatser – ett antal sängar fick fru Norlander låna genom Barnens Dags försorg. Hushållerskan, den numera av alla ungarna dyrkade Tant Ebba, reste upp för att sätta det materiella maskineriet i gång. Ankomstdagen bjöd på sensationer såväl för gäster som värdinnor! Det är en otroligt besvärlig och tröttande resa från Stockholm till Vedevåg med flera tågbyten och barnen var redan förut trötta efter sin färd genom Finland och per båt till Sverige. Fru Norlander beslöt att stuva in hela sällskapet i bilar för hemfärden. Det gick åt fem bilar.
Vilken oförglömlig färd för de små som tryckte näsorna platta mot rutorna och ibland när bilarna stannat fick komma ut för att röra på sig i det strålande höstlandskapet – detta var i början av oktober. De rara tanterna delade ut smörgåsar och köpte en jätteflaska mjölk i en butik vid vägen. Det började bra tyckte lilla Yrjö, som otaliga gånger under resan frågat sin finska fröken om det var sanning som man sagt honom, att i Sverige kunde man få äta så mycket man ville ända tills man inte orkade mera.....
Vid tretiden på dagen stannade bilarna framför Tallebos trappa. Sexton par fötter tassade in i hallen och vidare över spegelblanka golv in i det stora fina rummet. Det måste ha förefallit dem som himmel de hört berättas om, eller åtminstone som presidentens Gullranda, vilket är det finaste som en finsk litet barn kan tänka sig. Någon sagobok med kungaslott och prinsessor hade nog ingen av dessa barn sett. Det första de fick göra på det nya stället var att ställa upp sig kring bordet, läsa bordsbön och bänka sig. Framför var och en stod en tallrik och ett lustigt glas på fot och där låg kniv, gaffel och sked som det blänkte om.
Fröknarna knöt de sötaste blåa servetter om deras halsar och lade lass med de läckraste pannkakor på tallrikarna. Tysta och storögda satte de i sig portionerna och tömde de fina mjölkglasen. Så kom någon och bytte ut deras tallrikar mot nya, det skulle bli mer mat – efterrätt! Det där med dubbla tallrikar var länge ett mysterium som föranledde upprepade frågor till den finska sköterskan. De små resandes aptit var obeskrivlig. Efter måltiden blev det massbad med damernas hjälp, skrubbning, duschning och hårtvätt följde. Alla fick varsin tandborste, kam och hårborste. Slutligen fick de skruda sig i blåa nattdräkter och krypa ner i vita mjuka sängar. När de satt där, skinande rena och strålande av belåtenhet, lär de ha erbjudit en så oemotståndlig syn att fröknarna inte kunde hålla tårarna tillbaka. Förlägna skyndade de ut ur rummet!
Dagen efter skickade fru Norlander efter 15 par skor, då endast ett barn hade skor på fötterna. Underkläder hade brukets damer samlat ihop i förväg och nu satte arbetsklubben i gång med att sy kostymer och klänningar. En affär i Lindesberg skickade gratis 16 par strumpor, andra gav underkläder eller lämnade varorna för inköpspris. En lärarinna i Lindesberg bildade en arbetsklubb med sina skolbarn och de förfärdigade i en otrolig fart en mängd nätta klädespersedlar åt finnbarnen. Överallt i stugor och i arbetarbostäder stickades det, syddes eller inventerades i gömmorna efter saker som de egna barnen vuxit ur. De små gästerna på Tallebo var hela bygdens stora intresse.
Systrarna Elisabet och Marie-Louise Norlander viker inte från den plats de av fri vilja intagit. För dem får säsongen i Stockholm bjuda på vilka nöjen den vill, de är fullt tillfreds med att vara lekledarinnor, sömmerskor, städerskor, barnsköterskor och för övrigt i mors ställe för de små karelarna. För vad skall inte detta barndomens strålande äventyr betyda för dessa barn under hela livet! Minnet av deras svenska välgörare kommer att ligga som balsam över sår som aldrig helt läkas – förlusten av far eller mor, kanske båda, minnen av ett skövlat hem, av ångest och skräck, hunger och köld. Familjen Norlanders insats är av det rätta slagets beredskap. Den som inte skyr några personliga uppoffringar för att slå en bro av kärlek, tillit och samförstånd människor emellan. (Samtida veckotidning) |
Finska Barn vid Tallebo i Vedevåg | |
![]() |
![]() |
Utflykt i sommarlandet till Albert och Mary i granngårn´, bara på andra sidan järnvägen. Förutom barnen ses från vänster, två svenska sköterskor, värdinnan Mary, fru Norlander och den finska barnsköterskan. Saft och kakor väntar på bordet i trädgården. Året 1942 |
Ragna har namnsdag och barnen har här fått tillgång till saft och kakor.
Snälla tant Mary har bakat, dagen till ära, sittande längst till
vänster. Bredvid ser vi fru Norlander och mitt i unghögen sticker huvet
upp på Marys dotter Ruth. Scenen: Banvaktsstugan vid Station |
![]() |
![]() |
Den här damtrion hittar vi ute på isen, Vededvågssjön, med Tallebo i bakgrunden. Troligen efter nyår 1942 tar sig tjejerna en promenad utefter stranden, där Drottning Christina på 1650-talet lär ha planterat ett träd. Fr.v. Raijli, Ragna och Kaja. |
Solen över Bergslagen har här träffat Raja och Raijli som kisar mot snöblindheten efter att i någon timma varit inne på Tallebo för den dagliga lunchen. Stora och små skidor på trappen vittnar om att även fröknarna deltar i skidspåret. Här måste de först diska av!
|
![]() |
![]() |
Vi skriver fortfarande 1942, efter Trettondagsafton, då granen
traditionellt kastas ut ur Teatern och barnen får besök av Tomten som
brukar släpa med sig en stor, stor säck!
Om Lisa, Penty och Annelii fick dela, detta bruksbarnens glädjeämne,
förtäljs inte. |
På vägen ut från Tallebo möter vi Valma och Sirkka, två pojkaktiga tjejer som tar sig en tur med varsin bobb! Med ratten styr de den lilla stödskidan fram och kan själva bestämma vart de vill åka. Om nån till äventyrs skuffar på, blir äventyret ännu roligare! |
![]() |
![]() |
Sex av sexton finska barn samlade på vårvintern 1942 utanför Albert & Marys hus i Wedevåg. Närheten till Tegelbruket (1895-1946) till höger är kanske obekant för dem? En annan granne är Tegelmästarvillan, uppförd av lokalt producerat tegel. |
Nu är vi ”utsocknes” dvs på vägen mot Bertilsbro och Blixterboda. Pirkko, Ragna och Aulis har stannat sparken nära Svängen vid Backavägen och med Åbergs dass och bostadshus till vänster. Platsen heter också Fyrkanten och till höger ser vi Knektstugan. |
![]() |
![]() |
![]() |
I backen ner från Tallebo, får man fart på bobben! Martti och Janko provar alla varianter, särskilt om flickorna tittar på. Att få rulla sig i snön och ”pula” de andra är toppen tycker pojkarna. Men de måste skynda sig, dagarna är korta och snart ringer det till middag. |
Snövallen utanför Banvaktsstugan, där Albert och Mary bor får duga som kälkbacke, anser Ragna och Barbro Larsson. Längre bak till vänster finns Järnvägsstation och Fernissen, dvs. dagens Wedevåg Färg. Huset till höger är ett bostadshus i två våningar. |
Tallskogen susar tryggt nära Tallebo, likt den gjorde hemma i Karelen, tycks Raja ha i tankarna, där hon står på trappan till Tallebo och kramar ömt sin docka. Skillnaden är praktiskt taget obefintlig, på naturen, ända bort mot Uralbergen och även in i Sibirien. |
![]() |
![]() |
![]() |
Vedevågssjön sträcker sig kilometervis bort utanför Tallebo och nära åmynningen. Simonstorp och Vagnsbrohagen kan anas långt där borta. Raijli ler ända in i kameran! Den iakttagande fotografen måste vara helnöjd – motivet går helt upp med sceneriet! |
Martti o Reijno har varit till affären och köpt kola? Här vid Hornskroken med Kappsäcken osynligt till höger. Pojkarna har stannat till utanför smedernas Svinhus, närmast. Längre bak till höger skymtar Tupphuset, Axel Carlssons och Ladugården. |
Barnfödd i Knektstugan är Brita Gustavsson-Palm, där hennes föräldrar är bosatta. Hon har här förälskat sig i Pirkko som hon försöker krama livet ur! Vi skriver januari 1942. I bakgrunden t.v. ses Svängen med Lillstugan och t.h. Fredrik Åbergs Ladugård o dass. |
![]() |
||
Ragna och Albert på förstukvisten till bostaden, där Mary, bak stängda dörrar förbereder en ”hemlis”! Nu tittar vårsolen fram o allt känt lugnt o tryggt hos söndagsklädd Albert. |
vedevag.se © |