Text

Seglingen sedan 1979 vid Sommarro, Vedevågssjön

Efter 10 års verksamhet vid anläggningen avflyttade Vattenskidklubben till Simonstorpsviken, belägen ett par kilometer nordväst om Sommarro. Närkes Seglarförbund var behjälplig i början och lånade ut fyra optimistjollar av trä, varmt grönmålade. Segling erbjöds nu till alla som var villiga att prova på. Sverigelägret i judo arrangerades på Lillön i många år under maj månad.
Under väntetiden att tävla, blev segling ett avkopplande alternativ. Skolavslutningarna hölls som fritidsläger med segling vid Sommarro. Lokalanstalten Båtshagen blev något av ständigt återkommande, perioden 1980-1994. Störst behållning fick nog barnfamiljerna från bostadsområdet Snickartorp, då även äldre seglare erbjöds verksamhet, när större jollar inköptes.

Kulmen nåddes då tre fräsiga brädsegel införskaffades, med texten ALBATROSS, fastsatt med självhäftande svart segelduk. En albatross var klubbens symbol på brevpapper och bildekaler. Sammanhållande faktor för seglingarna i Vedevåg, har Roger Johansson varit. Han inte bara själv bygger och reparerar båtar, han var instruktör för nybörjare och navigatör och lärare i segling för deltagare i kvällskurser både hemmavid och i Linde/Nora. Vintertid höll man till i skolans slöjdsal dit Optimsternas byggsatser sammanfogades. Ett fortsatt samarbete förekom med Närkes Seglarförbund efter att de fyra nybörjarjollarna återlämnats. Båtverkstan i Vedevåg tog emot skadade båtskrov från Grythem. En gång lagades en OK-jolle som kluvits på mitten av ett fallande träd. Roger visste hur man skulle göra! Fanns bara lokal, verktyg och material så kunde det mesta fixas, lagas eller nykonstrueras. Fler föräldrar deltog om vintrarna med att bygga seglarjollar, båtar som till sommaren sjösattes och beredde inte bara de egna barnen med meningsfull fritidssysselsättning, utan kanske mest fyllde den sociala funktionen att också andras barn sjösatte ett livslångt intresse. Roger fostrade en ung seglare till att senare bli världsmästare!

De ursprungliga träjollarna ersattes efter hand med jollar av plast och ett fyra kvadratmeters segel. Den engelska Mirrorjollen hade ett knallrött, sex kvadratmeters segel, inklusive försegel. En senare tvåmans tysk jolle bär ett åtta kvadratmeters segel, är självlänsande vid sjögång då aktern är öppen och tömmer sig själv då flytegenskaperna hålls inkapslade och vattentäta. De tre segelbrädorna blev snart kompletterade med juniorbrädor och många började att även privat investera i ”windsurfing”.

En trekantsbana, bestående av rundningsbojar med lina och ankare, sjösattes i Vedevågssjön och mindre inofficiella tävlingar anordnades. Att segla m e d vinden var ju ingen konst! Hur många som oerfarna plockats hem ur vassen är oräkneligt. Nej, nu måste de även lära sig k r y s s e n ! För, när den biten är avklarad hos seglaren – ligger världen öppen! Inte kanske världshaven, men kan man kryssa till sjöss, växer självförtroendet och man törs erbjuda bästa vännen på en premiärseglats.

Bryggor har måst underhållas i alla tider! Första bryggan snickrades på 1960-talet av Helge Mellberg då gick landgången ut till sjöpontonen endast 1 meter bred och med plåtfat direkt under som enda flytelement. Stabilitet saknades av den rangliga konstruktionen, så efter några år byggdes utliggare på av en annan snickare, nämligen Oskar Eriksson i Backa. Plåtfaten hamnade istället lite utanför andgången på båda sidor vilket medförde önskad stabilitet. Fast landgången var i smalaste laget, fortfarande bara metern! Ivar och Stig Helmersson blev huvudmän för en tredje bryggkonstruktion, nämligen ”Flytbryggors” sektioner om 2 x 4 meter med påbyggbara hörnjärn. 15 st. med dessa mått förpassade besökare och utövare till den yttre pontonen, försedd med badstege, med måtten 4 x 8 m. Flytelementen blev nu cellplastblock som inte heller dessa har obegränsad livslängd. Timmermannen Thomas Viktorsson var byggherre för den sista landgången där materialet sponsrats av Wedevåg AB

Hur är då dagsläget med segling vid Sommarro? Jo, Frövijudon som numera arrangerar Rikslägret under Pingsthelgen i den egna Hallen i Frövi, lånar fortfarande jollarna, nu till sjön Väringen. De på 1980-talet införskaffade båtarna av plast finns kvar, fyra träjollar har sålts till segling i Grönbo. De övriga här hemma väntar bara att få klyva Vedevågssjön med sina kölar och kan användas när en förening eller privat vill hyra Sommarro. För kanotister och motorbåtsägare finns återigen en båtled utmarkerad mot lastageplatsen vid Åtorps station, ovanför den översta dammen i Frövifors. Viktigt att påpeka här, vid ön Segelvena (förr Segelvända) är att båttrafikanter väljer den högra fåran som är utmärkt med parbojar, när man kommer norrifrån. För att ta det från vedevågshållet, så finns dessa parbojar efter sjön Vågaren och genom passagen vid Riskhällen (Reskan), därefter följer leden den högra stranden (från mittlinjen räknat) förbi Munkaboda och fram mot Björklunds (streken). GOD TUR!

Uppgiftslämnare:
Hans S Eriksson, Emanuelsväg 23, 711 72 Vedevåg. Tel: 0581-265 33 eller 0705-47 88 46.

Sommaro


Med Sommarro i bakgrunden ”fräser” första dragbåten för vattenskidor fram över Wedevågssjöns blanka vattenspegel, sommaren 1968; -”La Trouble fête” fick den heta – ”Fridstöraren” p.g.a. luftkyld 25 Hkr:s Cresent-motor, efter ett förslag från Dagmar Scheer, arkivarie vid Färgfabrikens bibliotek.

Nu är bakgrundsmotivet ”Kilhällen” vid Wedevågholm. Båtförare är Hans Eriksson och i den 23 meter långa draglinan ”hänger” Göran Palm i en ståtlig ”sladd”! -Nja, det handlar förståss om slalomåkning på en skida,vars aktiviteter normalt sker på en med 6 åkbojar avgränsad bana om maximalt 300 meter.

Start för trickåkning, på 2 kortare vattenskidor från bryggan vid Sommarro, 1972. Nu handlar det om Gymnastik och Idrottshögskolan i Örebro, vars avgångsklass i maj månad ville avsluta skolåret med ett besök vid Wedevågssjön. Båtförare Jahn Hård koncentrerar sig på att ge startreglaget ett lämpligt läge för bryggstarten.

Med sommarrobryggan i bakgrunden har start skett, denna gång på 2 turistskidor. Halva Wedevågssjön är på längden avdelat, så att på bortre långsidan kan åkning ske med motordrivna vattensporter och på långsidan mot samhället, endast fiske och bad äga rum. -Hundratalet barn och ungdomar utnyttjar Sommarro årligen.

När vattenskidklubben, VVSK, tillkommit 1969, ökades kravet på bättre utrustning. Detta med målsättningen att kunna arrangera nationella tävlingar med slalom- och trickåkning. Inbjudan utgick genom Svenska Vattenskidförbundet, själva tillhörde vi Närkes Vattenskidförbund. Stig-Inge Wentzel gör ett provåk inför en sådan tävling.

Stig-Inge Wentzel, trickåkare, båtförare och styrelsemedlem i VVSK, testar 360- gradig ”Propeller”, d.v.s. snurrar runt sin egen axel ett varv, på 100 cm:s svallvåg. En klassad tävlingsbåt åstadkommer önskvärd våg vid hastigheten 18 knop. Vi ser här Stig-Inge virvla runt inför 3 domare,2 på land och 1 i båten vid tävlingar 1974.

Pyramid med tre åkare! Här båtförarna och styrelseledamöterna i VVSK; - fr.v. ses Bengt Wentzel, brodern Stig-Inge, överst och ytterst till höger, Jahn Hård. Kunskap att bli båtförare förvärvades när klubben på vinterhalvåret arrangerade navigations kurser i Vedevågs gamla skola. Undervisning krävdes för att teckna båtförsäkringen.

Här är det Göran Andersson som ”toppar” pyramiden. - Hans fötter vilar på axlarna till fr.v. Bengt Wentzel och Jahn Hård. Bilden är från 1975 och anger samtidigt att den totala vattenskidåkningen på Wedevågssjön,här har ägt rum i cirka tio år.Först ”på plan”:Bengt Hellkvists och Dag Möllers dragbåtar. Åkare, bl.a. Valter Johansson!


1.) ”Fiftens”, före detta racerbåt, fick veta att den levde! – när den som här, sommaren 1969, tjänstgör som dragbåt för vattenskidor vid Sommarro. Raden av förväntansfulla åkare ville aldrig ta slut! Start med dragsnöre gav muskelkraft! På bryggan: Olga och Libuche. Starter: Hans ”Backa” Eriksson. Wedevågssjön ser ut som den alltid gjort: rofyllt, - inbjudande till alla slags vattensporter!

2.) Rolf Jansson som i många år stödde verksamheterna vid Sommarro, tar dagen med (att) ro! Här ser vi Wedevågssjöns vida sträckning! På andra sidan gårdarna: Österängen, Sjöängsfallet, Sjövik (Tunnbindartorp), Simonstorp och Vagnsbrohagen. Fynd av stenyxor vid Österängen ger oss kunskapen, att här fanns mänskligt liv redan under bronsåldern (alltså f ö r e järnåldern), för nu 3.000 år sedan!

3.) Jaromir, här i gummibåten utanför Sommarro, ler i kapp med ett flödande solsken! Som tonåring badade han i dammen utanför Frydek Mistek i tjeckiska Mähren, ett annat ”tillhåll” för vattenentusiaster med segling och brädsurfing som främsta intressen. Senare såg vi honom komma farande på ett annat ”flytetyg”, nämligen, en mycket snabbgående vattenskoter, här på Wedevågssjön.

4.) Berit Persson, hemmahörande på Snickartorp, dotter till Margit och Nils-Erik kisar mot en nedgående sol i väster och kanske drömer sig bort en dag då Wedevågsjön fylls av röda och vita segel från det nystartade Seglarsällskapet Albatross vid Sommarro. Längre bort skymtar Kilhällen och Wedevågholm vid Hagalundslandet. Däremellan finns inseglingsrännan till sjön Vågaren och vidare mot Högstabodasjön.

5.) Berit Persson, också syster till Sören, en drivande kraft inom vattenskidklubben, som nu kör med V8-motorer i sina båtar, sitter fortfarande avspänd i baksätet till den Florida byggda: Chris Craft Cavalier som med sina 16 fot toppar tillverkningsserien från denna, världens största/mesta båttillverkare. Detta är fabrikens m i n s t a båt! Samtidigt, rattar alltså brodern Sören, den i Schweitz tillverkade Boeschen.

6.) I baksätet till C. C. C. – 185 Hkr. ser vi här sonen Simon med maminka Marcela i glatt samspråk, allt medan V8-an på tomgång masar sig fram över Wedevågssjöns tama vattenspegel. Denna Marcela som tillsammans med broder Jaromir vid unga år plaskade runt i dammen vid ”Mistek” i det vinrika Mähren, men som här på ”Skogsviken”, blir första testpilot på den nyss förevisade gummijollen med Jaromir!


År 1979 grundas Seglarsällskapet Albatross vid Sommarro, av föräldrar till barn i skolåldern. Sponsor är Närkes Seglarförbund som lånar ut fyra stycken optimistjollar på obestämd tid. Dessa träjollar ersätts efter hand av egentillverkade byggsatser. Sonny Gustavsson har hittat rätt roder/segel-alternativ.

Instruktör för seglingen är Roger Johansson, som lägger ut en triangelbana med bojar utanför bryggan vid Sommarro. Sen får "adepterna" kryssa på efter bästa förmåga, i sämsta fall får någon hämtas ut från vassen. Optimistjollars segel har präglat Wedevågs-sjöns vattenspegel i årtionden.

En gladare "optimist" ser man sällan! Lars Lindkvist har fångat vinden med storseglet och parerar elegant med rodret. Han leder, framför de tre "akterseglade", som på något sätt tappat i vinden, en försöker "ro" med rodret för att komma upp i styrfart och ge seglen en ny chans till vindupphämtning.

Förre chefen för Täby flygplats, Anders Lundblad, landar glatt vid Sommarro-bryggan 1979. Son till skomakaren och fotbollsspelaren Bror"Ryckarn´ "Lundblad. Denna brygga som ursprungligen snickrats av Helge Melberg till 1968 och som till dags dato(-79) har plåtfat som flytelement. Billigt men med kort livslängd!

Här kommer en "utsocknes"! Den engelskbyggda Mirror-Jollen representerar sin egen tävlingsklass, rött för- och storsegel. Med sina 6 m2:s segelyta var den pinnhålet under den annars befintliga OK-Jollen som även kom till användning inom seglarsällskapet och som förde 8 m2:s yta. Vindväntare: "Backa"-HANS!

Nyss inflyttade men återvändare i nyinköppt Flipper Katamaran är vid Sommarro familjen och sällskapets grundare Irja och Sonny Gustavsson. Här med barnen Veronica och Pernilla. Varje båt är fastspänd med två akterfjädrar + en i fören vid båt- och badbryggan. Sonny och brodern Göran arrangerade säkerhetsbojar kring det förrädiska grundet 200 m. framför Wedevågholm, vilket nu helt saknas!

Veronika Eriksson rattar utflyktsbåten på vattenleden Vedevåg-Frövifors 1982. Hon är 10 år och bär flytväst, som det ska vara när man går till sjöss. Brodern Simon blickar framåt och vill nog också prova på att styra. Mor Marcela ”håller kursen” och konstaterar att, om farten inte är högre än så här,borde vi kunna klara nästa skär!Pappa Hans fotograferar.

Wedevågssjöns trygga vattenspegel breder ut sig, kilometervis framåt och praktiskt taget fri från grund och grynnor. Veronika skärmar av solen med handen och håller utkik ändå! Det kan ju tänkas att sjunktimmer kommer upp till ytan, drivved och trädstammar kan ibland komma flytande, från ingenstans. Vattnet, grönskan och den blå himlen ser på!

Ett ovanligt ”kuttersmycke” har klättrat fram i fören! Det är pappa Hans som kastar blickar åt vattenskidlinan, som ligger upprullad och färdig för nästa åk. Veronika som styrman funderar på, om Simon därbak vill klättra fram och ”spaka” en stund. Marcela knäpper kortet och färdigställer i mörkrummet senare, att bilderna blir framtagna.

En avdelning från daghemmet Tallen i Frövi, här med Els-Britt Hultman som lärare, på väg upp genom vattenleden från Frövifors och med kurs mot Wedevågholm, 1986. Dagsutflyktens syfte, är att studera bävergnag, känna igen fågelarter samt att hälsa på hos stackmyrorna på Holmen, som har fått fäste på den obebodda ön. Rorsman: Hans.

Bedrich Zapletal från Ostrava i Mähren, Tjeckoslovakien, ser i tankarna hur den politiska situationen därhemma närmar sig en brytpunkt. Vi skriver här den 27 juli 1989, frihetsrörelsen under Vaclav Havel börjar höra av sig hemma i Prag! Om tre månader, dvs oktober följer de första demonstrationerna. Om 5 månader, december är allt över!

Seglarsällskapet Albatross stöttepelare och pionjär vid Sommarro, Irja Gustavsson, har för tillfället klivit ur segeljollen och familjebåten och vågar ta sig en dagsresa på vattenvägen 1989, mot sjön Vågaren, Högstabodasjön, Munkaboda, Strömstorp, Björklundsstreken och fram mot Skyttepaviljongen i Frövifors. Sonny fotar, Hans kör.

Landgången ut till badbryggan mäter 60 meter från strandkanten vid Sommarro. Ute på sjön breder ut sig en aktivitetsyta av hela 600 x 2.000 meter. Wedevågssjön eller kommen ur fornsvenskan: >> s k o g s v i k e n << tillhör Turistlän T:s kanotled som sträcker sig uppifrån Hörken-Kopparberg till Arboga-Mälaren, via Sommarro i Vedevåg.

2.) Seglarsällskapet Albatross optimistjollar i glatt kryss på Wedevågssjön. Rundande Roger Johansons bojar som i en trekantsbana tvingar seglarna att utföra alla de grepp som behövs för att segelbåten ur alla vindförhållanden ska utnyttja vindriktningarna och komma runt träningsbanan och förhoppningsvis även nå tillbaka till hemmahamnen.

3.) För att som här uppnå optimal effekt av en verksamhet som tillfredställer skolledig ungdom, tvingas arrangören till ständig jourverksamhet eller åtminstone att dagligen t.ex. mellan 14 – 17 ha materielen tillgänglig; - båtar, segel, roder, centerbord och flytväster framme,så att en kontinuitet skapas,att alla vet att dagligen kunna återkomma.

4.) Thomas Norén fattar roderkulten och ser seglet fyllas. Strax bär det ut på ”bölan blå”! Tjejerna i bakgrunden som ror ekan, svartmålad med röda säten och röda årblad dyker här oväntat upp på Stens foto! Denna eka som så oförklarligt försvann och som någon påstod sig ha sett >> u n d e r i s e n << en vinter innan snön lagt sig över sjön.

5.) Sonny Gustavsson, en av instruktörerna vid sommarrobryggan, ger här Anders Lundblad en knuff för att jollen hans ska frigöra sig ur bryggan och gå fri utanför vassen som annars kunde bli ett avsevärt hinder för den fortsatta seglatsen. Denna vass som oavbrutet sträcker sig från åmynningen, förbi Sommarro och bort mot Kilhällen.

6.) Optimistjolleseglaren Anders Lundblad har rätt fångat vinden i storseglet och styr med rorkultens hjälp ut mot djupare vatten. Framför sig har han Wedevågssjöns hela bredd och längd; - från vänster Sikersvik, Österängen, Sjöfallet, Sjövik, Simonstorp och Vagnsbrohagen. På motsatta sidan följer Trädgårdsviken vid Herrgårdsbadet och Tallebo.

7.) Thomas Lindkvist har fattat galoppen! Med stadig högerarm håller han rorkulten fast. Med vänsterhanden låter han linan till bommen löpa fritt, beredd att hålla emot eller släppa efter, allt beroende på vindens förändrade karaktär. När vinden blåser som kraftigast, >> k o k a r << vattnet runt rodret i aktern, - då får man vara skärpt!

8.) Optimistjolleinstruktören Sonny Gustavsson återkommer efter en längre seglats ute på ”öppet vatten”! Rodret perfekt i handen, bommen till storseglet (4 kvadratmeter) i exakt possition till vindriktningen, gör att Sonny uppnår maximal hastighet, här i rak kurs mot sommarrobryggan 1979. Följebåten vakar tryggt på Wedevågssjön att allt är OK!

Om detta var några meter upp ovanför vattenytan vore namnet >> r o t e << , när två farkoster ”fattat tycke” för varann och följs på samma kurs, en p a r – a – l e l l kurs (mot samma mål om man så vill). ”FLOTTAN” med optimistjollar utökades sedan Thord Eriksson och Roy Johansson börjat bygga jollar i slöjdsalen i Högstaboda skola.
Bild kommer senare
In på 1980-talet kom Brädseglingen in i bilden. Albatross fick genom bl.a. lotterier och kommunala bidrag råd att beställa tre seniorbrädor och senare juniorbrädor. Texten på seglen >> A L B A T R O S S << var självhäftande segelväv från U.S. och uppmättes och klipptes till hemma på vardagsrumsgolvet i Källängen. Stolta premiärseglare är från vänster: Göran Hansson, Göran Gustavsson och Göran Gunnarsson (som ville ”GÖRAT”).

Sonny Gustavsson står stadigt!

-Tätt följd av Uffe Bratt som nu tar in avsevärt på Frasse!

Fast fältet seglar vidare!Varje vindpust blir avgörande till målet.

Verksamhetsberättelse 2007

Sommarro fritidshus uppfördes av ett traditionsbundet gäng nykterister och invigdes med pompa och ståt 1949. Wedevågs Hornmusik fanns på plats nedanför den vitmålade spjälverandan, i bästa Strindberg-stil, och kaffetanterna hade fullt upp i köket att hinna få fram saft, bullar och kakor till den ständigt växande strömen av folk som kommit dit, familjer mest på Snickartorp visste om evenemanget eller hörde genom skogen Allan Hammarströms >>Brazz-Band<< tuta igång själva ”festen”! Samtidigt firade man NTO-föreningens 60-årsjubileum!Tio godtemplare från Templet Seger i Lindesberg hade 1889 kommit till Vedevåg för att bilda Templet 296 Wedevåg av Nationalgodtemplarorden. Dessa startade 1:a biblioteket!

Under följande 20-årsperiod fram emot 1969 hölls inte bara vedevågs NTO-förenings möten här, även Bergslagskretsens och Distriktets träffar arrangerades till Sommarro, på vintern höll man till i Teatern. Första lokal var Stövelskaftet på Storön, en lokal som kan ha varit >kansli< för det populära Midsommartinget i Wedevåg som från 1870-talet varje år lockade omkring 6.000 besökare och arrangerat av ”Fosterlandsstiftelsen”.

En allt äldre medlemskader bevistade Sommarro och de yngre ville föryngra verksamheten med sjösporter. På det örat ville inte byggubbarna lyssna,de ville bevara ”Brödernas & Systrarnas Afton”,en hattmaskis hölls!

När de allra äldsta fått 50-årsdiplom för”Nyktert leverne”kom revolutionen.

Mitt under vårfloden,då vattennivån nådde ända upp till flaggstången 1968 läser vi en artikel i lokaltidningen hur medlemmar ur den tidigare ungdomsklubben i NTO; - Club Wedevåg, med Jahn Hård i spetsen för egna medel och sponsrade av vattenskidsporten, inköpt virke från Sågen i Högstaboda och under snickaren Helge Mellbergs godvilliga uppställning nu igångsatt uppförandet av den första egentliga bryggan för ungdomen i Vedevåg. Flytelement blev tomfat från Färg & Fernissfabriken. Dragbåt var tillgänglig redan fr.o.m.1965, den tidigare ”Fiften-ägda” >le trouble fete<.

Sommarro 2007, bjöd alltid nyklippta gräsmattor. Turistlän-T:s kanotled har möjlighet till lägerplats och vid behov övernattning under tak. Leden börjar i Hörken-Kopparberg och slutar i Arboga-Mälaren. För dess trivsel och orientering längs vattenvägen mot Frövi, fortsatte åtagandet med att utmärka ledens sträckning med 30-talet markeringsbojar. Den så kallade ”Ruben Lindbergs Vattenled” invigdes 1982 av representanter från Linde kommuns Fritidsavdelning. Till att förhindra ytterligare inbrott i lokalerna uppsattes en andra vägbom vid vändplatsen mot Snickartorp. Detta på eget initiativ och med hjälp av medlemmars grävmaskiner o egna verktyg.

Rolf Jansson till minne ¤ Wedevågssjön var hans intresse!

Få är vi nu levande som kan gå till eftervärlden som glädjespridare! Musiken gav Rolf det instrument som skulle föra honom högst av spelemän i bruksorten Wedevåg. På dragspelet, med pianot och nu senare på orgel, skapades de musikaliska inramningar som klär offentliga- och enskilda möten. Det talade ordet är nödvändigt för information och som dialogskapare, men med instrumentens ”makt”, formas en högre dimension och en stämning av fest smyger sig på! Rolf förhöjde våra sammankomster och var alltid en god vän till alla.

Redan för perioden under andra världskriget ser vi Rolfs ansikte börja förekomma på pressbilder med ”De glada vedevågarna”. Artiklar i BP och ÖK avslöjar hur Leo Alderins Revy & Cabarégäng årligen drar ner åskor av applåder,inför fullsatta salonger, inte bara i Vedevåg, utan runt om i länet!

Rolf ”anslår tonen” skulla man kunna säga och ackompanjerar, ibland med Gunnar Svedlings hjälp, till alla de sånger och kupletter som framförs. Kerstin Gustavsson är den skönsjungande, Artur Karlsson har kupletternas äss i rockärmen. Teatern i Wedevåg, var scenkonsternas förutsättning!

”Roffe Jahns Trio” blev senare ett begrepp för alla danssugna! Tillsammans med Sven Svedling och ”Drugge” avverkades oändligt många danskvällar runt omkring i Bergslagen. Nora Stadshotell var ett kärt tillhåll, men även på Lindesbergs dito, spelade trion upp till dans. Luftvärnets muckarfest efter norrlandsmanövern, hösten 1965, gav eko, när 200 danssugna ”bassar” bjöd in traktens damer till supè med efterföljande pardans. 100 ”brudar” kom, många långa band knöts den här kvällen med kronans pricksäkra kanonkillar, tack vare Rolf Jansson!

Själv minns jag ”Roffe” som plåtslagare i kompanjonskap med Torbjörn Eriksson. På 1940-talet turnérade duon runt till stugorna kring Vedevåg och satte upp stup- och takrännor. Bilförsäljning blev senare Rolfs huvudsakliga födkrok, men det var som musiker vi helst vill minnas Rolf!

Har sett modern vid ett piano! Kanske var det hon som inspirerade till ett liv med musiken? Ungdomsklubbens uppsättningar av tal- och musikspel fordrade en engagerad dragspelare/pianist! Här var Rolf självskriven! Med

sitt glada lynne uppmuntrade han scenkollegorna som inför framträdandet fått rampfeber och sviktade i sin egen trovärdighet. I Rolf fanns trygghet!

Hans S Eriksson

Vid Sommarro var Rolf ordförande i SS Albatross