Wedevågs manufaktursmide

 

Smedsmästarna och migration under 1700-tal

 

Bild: Wedevåg och Kvarnbacka, G Thorings karta 1688 över Linde bergslag

 

 

Bergslagens historia, delkurs 3

 

Claes Lindqvist och Markku Ruonakangas

 

2008-05-16

 

Kyrkoarkivets husförhörslängder har använts som primärt källmaterial och kompletterats med en litteraturstudie för att statistiskt beskriva och analysera orsaker till smeders migration.  Särskild vikt har lagts vid smeder med utländsk härkomst och smeder som flyttar till/från andra bruksorter där manufaktursmide förekommer.

 

Konverterat till hemsidan >vedevag.se< under  S M E D E R   av  Hans S Eriksson.

 

Wedevågs utveckling under 1700-talet

 

Kvarnbacka och Wedevåg före 1700.

 

Wedevågs hytta och stångjärnshammare har anor från Gustav Vasa och mitten av 1500–tal. Systerbruket Kvarnbacka bruk grundades av ”kungen själv” 1545^[1]. Tysken Markus Klingsten Hammarsmed  (kungens ”högra hand”) gav anvisningar till uppförandet och driften av de många kungliga bruken i området.^[2] Kvarnbacka hammarsmedja byggdes av Filip Finne och Backa Hans och de första hammarsmederna var Henrik van Brunswick och Salbers-Lasse som producerade 75 skeppund stångjärn 1546^[3]

 

År 1671 privilegieras Rustmästare David Kohl av Karl XI att under 12 års arrende Kvarnbacka och Stensta (i Fellingsbrotrakten) för tillverkning av stål och värjklingor. K.Maj:t upphävde i privilegiebrevet samtidigt det pågående arrendet för Stensta som svarade med att flytta alla smeder från bruket innan Kohl:s arrende påbörjades^[4]. Bergskollegium beslutade att Kohl skulle få tillbaka hälften av de bortflyttade smederna och anskaffade nya, såsom en Polsk sabelsmed Hans Jurgen från Danzig med gesäll samt en rad tyskar, bl. a. en slipare från Hamburg, som dock snart reste sin väg då det började bli svårt att få ut avlöningen.

 

Andra manufakturverk.

 

Rustmästare David Kohl arrenderade senare även bruket Wira (i Roslagen) och smeder flyttade därifrån till Kvarnbacka. Detta föranledde ägaren till Wira att nattetid med handklovar föra några arbetare åter till Roslagen^[5].

 

1654 hade företagaren Reinhold Rademacher grundat Carl-Gustafs stads manufakturverk i Eskilstuna. Ordet ”manufaktur” infördes från Tyskland som beteckning på finsmide – även ”järnkram”. Fristaden var en statlig industri med privilegier (som skattefrihet, tullfrihetfrihet från militärtjänst mm) om totalt 47 verkstäder. ^[6]

 

Jäders Bruk vid Arboga hade grundlagts som vapensmedja av Gustav Vasa i mitten av 1500 talet med införskrivande av tyska smeder.

 

Enligt hantverkshusprivilegierna av 1668 skulle kronan själv åt inrättare av manufakturverk införskriva utländska hantverkare i landet och förse dessa med ”tärepenning” samt dra försorg om bostäder, kål- och kryddgårdar mm^[7]

 

Skapandet av manufakturverket Wedevåg.

 

Mannen som skapade Wedevågs manufakturverk från år 1711 var Hans Ehrenpreuss d.y. då 47 år och erfaren inom olika grenar av brukshanteringen.^[8]

 

Brukshistorikern Rönnow omnämner att Wedevåg under Ehrenpreuss i perioden 1720 – 1750 och i Eskilstunas ställe skjuter upp som en klart lysande stjärna på den svenska stålmanufakturens område” ^[9]

 

Ehrenpreuss fick år 1722 äganderätt till kronohammaren Kvarnbacka och köpte samtidigt ett antal närliggande hemman för att stävja tjyvhandel med smide, krögeri, öl- och brännvinssalu. Kvarnbacka kom på detta sätt att gå upp i Wedevåg vars namn sedermera betecknar båda bruksenheterna.  

 

Avsättning för produkterna gavs bl. a. i den år 1720 inrättade salubutiken för minuthandel i Packhuset vid Skeppsbron. Här tillämpades parollen ”kunden har alltid rätt” och ”öppet köp” erbjöds kunder som under ”en månad proberat och brukat” varan (undantaget var handkvarnar som fått skavanker under användningen). Erenpreuss gav också ut den första priskuranten (trycksak med varuförteckning och fasta priser) i Sverige samt prospektet ”Oförgripeligt och Wällmennt Project Til et nödigt och nyttigt Compagnie Af Manufactur-Wärcs Inrättande Af Järn och Ståhl här i Riket, Hwar til wi sielfwe äga den råå och rude materien” d.v.s. ett förslag till bildning av aktiebolag eftersom hans utlägg för investeringar och drift tärt på hans privatekonomi. (Wedevågsbolaget grundades år 1723 och var länge det Svenska bruksbolag som längst varit satt på aktier)

 

 

                                          

 

Bild: Prospekt för bolagsbildande.                                     Bild: Priskurant anno 1726
 

Exempel på migration av smeder vid Wedevåg

 

De utländska smedsmästarna i Wedevåg hade år 1720 under sig 15 svenska gesäller och lärdrängar som de enligt kontrakt med Erenpreuss ”voro förpliktigade att undervisa i sin färdighet”. Emellertid försökte utlänningarna på allt sätt undkomma denna bestämmelse. De bevarade sina kunskaper som värdefulla hemligheter – något som enligt brukshistorikern var vanligt ända till 1800-talets mitt.^[10]

 

Wedevågs produktionsutrustning var modern eftersom konstruktionerna utförts efter samma inventösa principer som Polhem infört i sin smedja i Stjernsund. Detta förhållande framhöll Ehrenpreus i en inlaga till K. Maj:t genom orden ”De främmande mästare, som jag dit förskaffat av Engländare, Franzoser och Tyskar tillstå och bekänna, det i hela världen, så långt de rest och varest de arbetat, aldrig sett eller funnit sådana lägenheter och vattenverk till faciliterande av manufacturierna, så som de funnit här vid de bägge så nära intill varandra belägna bruken”^[11]

 

Bolagsledningen anhöll om att få ett reglemente för bruket stadfäst eftersom – enligt Ehrenpreus - ”Våra egna Svenska arbetare äro nästan mest benägna till excesser upstudzighet och illvilja, men utlänningarna söderifrån ej voro så svåra som man kunde tro”.^[12] Ett reglemente författades av bruksdirektionen och justerades av Bergskollegium år 1730. Endast köp från brukets magasin och egna krog var tillåtet för de anställda, snatteri, slagsmål, bannskap, köp från främmande och hökeri mm. bestraffades med böter eller en natts ”sittande i kistan”. Under en period användes papperspolletter som internt betalningsmedel.

 

 

Bild: Vid Wedevågs bruk begagnades på 1730-talet

papperspolletter, elegant tryckta i kopparstick

och prydda med en smedjeinteriör

med en manufaktursmed i arbete.

Här Högsta valören på 3 daler silvermynt

(Original i Riksbankens sedelsamling,

Kungl. Myntkabinettet, Stockholm)

 

 

 

 

 

 

Kunniga smeder var mycket uppskattade, vilket illustreras av en händelse år 1721 då en norsk manufaktursmedjeägare hemligen anlände till Wedevåg för att ”borttubba” smeder till Christiania. Några smedssöner hörsammade lockropen. Detta fick Erenpreuss att begära att det kungliga plakatet av 1692 med förbud för brukens smeder att lämna bergmästaredömet skulle kungöras från predikstolarna i Bergslagen.

 

Engelsmannen vapenfaktoristen John Ward som kontrakterades år 1721, fick titeln Direktör, ett nytt hus att bo i, skattefrihet, ovanligt stor kontantlön och förbands att sysselsätta och lära ut sina kunskaper till drygt 10 gesäller och klingsmeder. Ward fick av bruksledningen omdömet ”att tämligen vackert ha lärt och undervisat gesällerna” men var 1725 satt i stor skuld till bruket och flydde till Norge med en gesäll. Han återfördes, inkallades till ett hammarting och fortsatte senare sin tjänst vid bruket.

 

Den näst Ward mest ansedde smeden var fransmannen Daniel Billon som år 1724 anlände från Paris.

 

År 1727 konstruerades och uppfördes rikets första valsverk för finjärnsdimensioner av två inkallade valloner skärverksmästarna Jean och Charles Gisard. Impulsen kom från Emanuel Swedenborg som då var verksam i Bergskollegium och baserades på hans resor i Holland och Tyskland. Bruket beviljades ”privilegium exclusivum” på 12 års tid av Bergskollegium.

 

Brukets varuförteckning från 1731 omfattar 582 järn- och stålföremål. (141) varav de tyska smedernas arbeten omfattar 122 st och de franska 460 st.

 

Lars Harmens (son till en av Wedevågs stockholmsdirektörer) skrev år 1727 i sin ”bergsverksrelation om Wedevåg..” en utförlig personalförteckning på 65 smeder med gesäller, varav minst 20 tyskar, 4 engelsmän och 2 fransmän. ^[13]

År 1736 uppges av totalt 152 anställda att 105 voro svenskar, 34 tyskar och resten engelsmän, fransmän och holländare. Vid en jämförelse med personalförteckningen år 1727 visar det sig att blott ett mindre antal utländska smeder finns kvar 9 år senare. Av de nyanlända utländska smederna år 1736 är minst 11 tyskar, 2 engelsmän och en fransman.

 

En intressant detalj är att tre smeder år 1736 uppges ha kommit från Eskilstuna.

 

Från 1730 förekommer i bruksböckerna ett särskilt konto ”de utländska hantverkares omkostnader” som slukar stora summor: I regel stannade dessa utlänningar icke kvar i Wedevåg och bildade familj, utan reste åter till hemlandet på bolagets bekostnad.^[14]

 

Ehrenpreuss såg till att gudstjänster på tyska språket avhölls i brukskapellet var fjärde söndag efter den ordinarie gudstjänstens slut.^[15]

 

Ny era med Hallencreutz

 

År 1753 kom Claes Hallencreutz att ta över Wedevågs bruk efter att brukets utveckling under en tjugoårsperiod stagnerat i statens ägo eller med privata ägare som främst sökt kortsiktig profit.

 

Den nye brukspatronen fortsatte Wedevågs tradition att inkalla utländska fackmän till smidets upphjälpande, men hade i ett par fall otur: Engelsmannen E Staunton och J Anslow som anlände på statens bekostnad. Den ena reste efter kort tid vidare till Stockholm och den andre dog ”sedan han tillverkat några få filar av engelsk typ”^[16].

 

En bror till brukspatron hade år 1749 köpt bruket Tunafors vid Eskilstuna och startade tillverkning av liknande varor som Wedevåg. Han införde ett rationellare arbetssätt (eggjärnsmide med s.k. satzverk och tempoarbete) och kunde erbjuda högre löner så att åtminstone ett dussin smeder lockades från Wedevåg till Tunafors.

 

I Wedevågs garvstålsmedja arbetade bröderna Johan och Isak Hilphert vilka hållit sin konst hemlig, men som genom penninganslag från Manufakturkontoret lovat upplära två svenska lärlingar. De tillhörde en känd bergslagssläkt av tyskt ursprung och voro besläktade med stålsmederna Hilphert i Nyköping och Hulpherts i Västerås.^[17] För mer information om släkten Hilphert hänvisas till bilaga 1 som välvilligt ställts till förfogande av Hans S Eriksson, Vedevåg, tillika ordförande i hembygdsföreningen.

 

Carl Gustav stads fabrik i Eskilstuna var nu åter en leverantör i klass med Wedevåg. Där - men också i Wedevåg - härjade den s.k. fuskhandel som bestod i att arbetarna ej levererade alla sina tillverkningar till fabriksägaren. 1766 års hammarsmedsordning hejdade dock fuskeriet och stölderna till stor del: Stränga straff utsattes till smeder eller bruksanställda som försökte sälja järn.^[18]

 

Tunafors gick på 1760 talet med 150 anställda förbi Wedevåg som landets största järnmanufakturverk. Några år senare inträffade en svårartad kris för hela den svenska industrin. Stora variationer i penningvärde och efterfrågan ledde till att företag kom i obestånd och hög arbetslöshet. Arbetarstammen vid manufakturerna minskade och Eskilstunas industrier räddades ur sitt förfall genom anläggandet av Eskilstuna fristad 1771 vilken fick förmåner som skattebefrielser etc. Brukspatron Hallencreutz och brodern som drev Tunafors anhöll hos K.Maj:t om att de skulle erkännas samma rättigheter – men K.Maj:t nekade.

 

År 1769 erbjöd sig Lars Johan – brukspartons äldste son – vid riksdagen att verka som agent för de Svenska manufakturerna i Europa. Trots ett statsunderstött manufakturexportkompani gick starten trögt och de svenska manufakturvarorna misslyckades att ta den av Hallencreutz förespeglade marknaden.^[19] Lars Johan övertog Wedevåg år 1783 efter sin fars död men dog själv år 1789. År 1794 tog den yngre brodern 22 åringen Lars Gustav Hallencreutz över bruket och påbörjade hastigt stora investeringar.

 

Åren 1795 – 1807 inkallades bergsmekanus fil.mag. Olof Åkerrén teknisk direktör vid Wedevågs bruk, en tid då stora investeringar gjordes med hjälp av krediter, förutom ”storverkstaden där två blästerverk drev över 12 härdar”, valsverk och tråddrageri även dammar, sågverk och tegelbruk.

 

År 1800 tubbades 32 finsmedsmästare vid Wedevåg att rymma till Danmark, men 15 av dem ertappades, fasttogs och skickades åter till bruket, medan de 17 andra fortsatt till Fredricsverks järnverk i Danmark. Detta tillskyndade Hallencreutz stor förlust, då de avvikna som vanligt hade betydande skulder till bruket.

 

År 1802 befolkades bruket av 1100 personer, vilket innebar alla tiders rekord för Wedevåg. Osålda manufakturvaror hopade sig i bruksmagasinet under en tid då det Svenska järnets ledarplats på värdsmarknaden började undanträngas. 1802 auktionerades bruket ut till ett ”grosshandlarkonsortium” av 5 Stockholmska näringsidkare.

 

 År 1804 hölls en konkursauktion där finsmideslagret bortslumpades för 30.000 riksdaler ”fastän det var värt 80.000 riksdaler”. Brukshistorikern rapporterar att ”.. detta orsakade en dumpning av hela den Svenska järnkramarhandeln” ^[20] Allt finsmide lades ned vid bruket under de två kommande decennierna. Bruket bjöds på 1820-talet ut på offentlig auktion, men ytterligare 12 år av interimistisk förvaltning och stagnation följde innan en ny ägare tillträdde.

 

Studiens omfattning och något om källmaterialet

Vår avsikt var att undersöka varifrån mästersmederna på 1700-talet på Wedevågs bruk härstammade ifrån och huruvida ursprunget kunde spåras i vårt tänkta källmaterial. Vi ville även se hur stor andel mästersmeder det varit med lokalt ursprung i förhållande till sådana med utländskt påbrå och födda på andra platser i Sverige.

 

Vi valde att använda att använda Genlines inskannade husförhörslängder som källmaterial för denna studie. Vi ville även särkilt särskilt ta del av just husförhörslängder eftersom vi var nyfikna på hur lätt det skulle vara att tolka den typen av källmaterial.

Husförhörslängdernas innehåll

Det visade sig snart dock att det fanns vissa svårigheter med att använda sig av det inskannade materialet. Dessa bestod i att det var svårt att tolka för en icke sakkunnig beroende på att:

 

• Kvalitén på det nedskrivna var högst varierande rent handstilsmässigt. Framförallt första hälften av 1700-talet innebar så stora svårigheter med handstilen att både tidsåtgången och osäkerheten (se bild nedan) bedömts ha blivit mycket stor om materialet använts. Rent generellt så blev kvalitén bättre ju längre framåt vi kom i tiden.
• Olika präster har använt olika beteckningar och förkortningar för t ex mästersmed. Det medförde att det var ganska tidsödande att läsa, tyda och tolka det innehållet i längderna.
   

Bild: Husförhörslängd för Lindesbergs socken 1713-1726 med svårtydd handstil.

 

Husförhörsländerna för första hälften av 1700-talet tom 1757-1764 omfattade hela Lindesberg tillskillnad mot tiden därefter där det fanns separata länder enbart för bruket. Vilket innebar att det gick snabbare att ta sig igenom materialet.

 

Problemen med det tidigare källmaterialet innebar att vi bestämde oss för att enbart göra sammanställningarna för senare delen av 1700-talet. Första hälften av 1700-talet blev därför omöjligt att använda inom ramen för denna studie – större tidsramar för uppgiften och kunskap om att förstå och tolka det nedskrivna hade behövts. Vi gjorde dock en extra sammanställning för perioden 1806-1816 för att få en längre tidsaxel. Denna sammanföll ju dessutom med den tidigare beskrivna ”nedgångstiden”.

 

Det fanns även ofullständigheter och motsägande uppgifter som exempelvis att för ett visst namn så kunde födelseort och/eller årtal förekomma med olika uppgifter (eller saknas uppgifter) t o m inom en längd för en och samma period. Detta innebär givetvis att man hade behövt göra djupare studier i om det rörde sig om olika individer med samma namn. Vår tolkning blev att om enbart årtalet stämde men födelseorten varierade så rörde sig om samma individ och då blev variabeln födda (se tabellerna nedan) lika med ”Osäker”. Så blev även fallet med de individer där födelseort saknades. Dock fanns då ibland nämnt ”inflyttad ifrån” som då vi jämställde med födelseort. I de fall som det saknades årtalsuppgifter men där orterna var olika så tolkade vi det som att det var olika personer.

 

Ovanstående i kombination med kvalitén på det nedskrivna innebär givetvis att de procentsatser som redovisas inte ska tolkas som exakta utan mer kan användas vid en jämförelse mellan orterna i stort. Som t ex att ungefär 3ggr så många mästersmeder var födda i Wedevåg som i Eskilstuna under perioden 1764-1772 och att ca 1/3 av mästersmeder var födda på Wedevågs bruk.

 

Procentsatserna kan även vara svåra att jämföra mellan de olika perioderna eftersom antalet mästersmeder inte varit lika många för de olika perioderna. Vilket givetvis innebär att även om det faktiska antalet individer från en viss ort varit densamma så kan procentsatsen variera, p g a att det totala antalet (som vi identifierat som mästersmed) i husförhörslängden för en viss ort varierat.

Utländskt påbrå

Variabeln härkomst (i tabellerna nedan) innebär att:

• vi har utifrån referensmaterialet funnit att en viss individ haft härkomst från ett visst land (eller område i ett visst land). Man kan alltså ändå kunnat vara född i Sverige.
• individen enligt husförhörslängden haft en födelseort (eller område) i ett visst land.
• individen har haft ett efternamn som inneburit att vi kopplat denne till ett visst land. Även i dessa fall kan individen ha varit född i Sverige.

 

Även ovanstående tolkningar innebär att det finns viss osäkerhet i siffrorna men ger i alla fall en uppskattning om hur stor andel mästersmeder med utländskt påbrå i förhållande till svenskt påbrå det funnits vid en viss period. Även här hade större tidsramar sannolikt kunnat ge oss mer exakta siffror.

 

Tyskar är i denna studie ett samlingsnamn för begrepp som vi funnit i källmaterialet som Tyskland, Böhmen, Schalkmalden, German och vissa enstaka orter. Finland var under den av oss studerade perioden en del av det svenska riket man vi har i alla fall valt att presentera person födda i Finland som tillhörande grupperna med både utländskt påbrå och som födda utomlands.

Resultat

 

Det tidigare nämnda källmaterialet har sammanställts i följande 6 tidsperioder.

Period	Årtal
1	1757-1764
2	1764-1772
3	1773-1776
	Perioden saknas i inskannat material
4	1786-1795
5	1796-1805
6	1806-1816

 

Mästersmeder 1757-1764

Härkomst	%
Svensk	61
Tysk	36
Brittisk	3
Fransk	1

 

Födda	% plats	% region
Tyskland	11	Utomlands 11
Eskilstuna	2	Övriga Sverige 11
Jönköping	2
Köping	2
Småland	2
Stockholm	2
Uddevalla	2
Asker	4	”Lokalt” 48
Fellingsbro	2
Frövi	2
Hagaby	2
Lindesberg	8
Nora	2
Wedevåg	34
Örebro	4
Osäkert	20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mästersmeder 1764-1772

Härkomst	%
Svensk	74
Tysk	24
Brittisk	1
Fransk	1

 

Födda	% plats	% region
Tyskland	6	Utomlands 7
Finland	1
Eskilstuna	6	Övriga Sverige 15
Köping	1
Norrtälje	1
Småland	1
Stockholm	3
Uddevalla	1
Vira bruk	1
Åby bruk	1
Asker	3	”Lokalt” 61
Axberg	3
Bjurtjärn	1
Ervalla	3
Fellingsbro	11
Grythyttan	1
Grönbo	1
Götlunda	1
Hagaby	1
Lindesberg	11
Ljusnarsberg	1
Nora	1
Wedevåg	20
Örebro	3
Osäkert	17

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mästersmeder 1773-1776

Härkomst	%
Svensk	77
Tysk	19
Fransk	2
Brittisk	2

 

 

Födda	% plats	% region
Tyskland	2	Utomlands 2
Eskilstuna	4	Övriga Sverige 14
Köping	2
Småland	2
Stockholm	6
Asker	4	”Lokalt” 75
Axberg	2
Ervalla	2
Fellingsbro	13
Grythyttan	2
Hidinge	2
Lindesberg	13
Nora	6
Ramshyttan	2
Stridberg	2
Wedevåg	25
Örebro	2
Osäkert	9

 

 

 

Mästersmeder 1786-1795

Härkomst	%
Svensk	85
Tysk	11
Fransk	2
Finsk	1
Brittisk	1

 

Födda	% plats	% region
Finland	1	Utomlands 1
Arboga	1	Övriga Sverige 20
Eskilstuna	9
Hjulsjö	1
Småland	1
Stockholm	2
Säfsnäs	1
Värmland	4
Vira	1
Asker	1	”Lokalt” 72
Axberg	1
Ervalla	1
Fellingsbro	12
Grythyttan	2
Hagby	1
Husby	1
Järnboås	1
Kihl	1
Lindesberg	13
Nora	7
Ramsberg	1
Wedevåg	30
Osäkert	7

 

 

 

Mästersmeder 1796-1805

Härkomst	%
Svensk	87
Tysk	9
Finsk	3
Brittisk	1

 

Födda	% plats	% region
Finland	3	Utomlands 3
Arboga	4	Övriga Sverige 25
Eskilstuna	9
Hjulsjö	1
Stockholm	4
Säfsnäs	1
Värmland	6
Asker	1	”Lokalt” 63
Axberg	4
Fellingsbro	8
Grythyttan	4
Järnboås	1
Kihl	1
Lindesberg	15
Nora	4
Norberg	1
Wedevåg	24
Osäkert	11

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mästersmeder 1806..1816

Härkomst	%
Svensk	65
Tysk	19
Brittisk	10
Finsk	6

 

Födda	% plats	% region
Finland	6	Utomlands 6
Eskilstuna	7	Övriga Sverige 19
Ljusnarsberg	3
Säfsnäs	3
Vestanfors	3
Vira bruk	3
Fellingsbro	9	”Lokalt” 67
Lindesberg	19
Norberg	3
Wedevåg	29
Örebro	7
Osäkert	8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sammanfattning utifrån källmaterial

Härkomst - utländskt inflyttande

Husförhörslängderna uppvisar en tendens att andelen mästersmeder med svensk härkomst ökar successivt under hela 1700-talet. Den största gruppen med utländsk härkomst är tyskar. Tyskarnas inflyttande stämmer väl överens med den information vi tagit del av utifrån den litteratur som vi läst om brukets historia. Det kan konstateras att det tyska inflyttandet utifrån husförhörsländer som källmaterialet kan verifieras för 1700-talet men att det successivt minskar under perioden. Vi kunde konstatera att individer med tysk härkomst minskar från att ha varit ca 1/3 i mitten på 1700-talet minskar till ca 1/10.

 

Övriga grupper som vi fann med utländskt påbrå i husförhörsländerna var finländare, fransmän och britter. I dessa fall så handlar det hela tiden om enstaka individer och ibland en far med 1-2 söner. D v s man kan koppla det utländska inflyttandet till en enstaka individ eller familj – den tendensen blir allt tydligare ju längre fram man kommer i tiden.

 

Att andelen svenskar minskar för perioden 1806-1816 sammanfaller väl med den period som sammanfaller med brukets tillbakagång – man flyttar helt enkelt därifrån eftersom det längre inte finns lika mycket arbete. Då skedde heller ingen ökning av antalet personer med utländskt påbrå utan antalet individer var tämligen konstant. Att andelen med utländskt påbrå förefaller att ha ökat kan förklaras med att det totala antalet mästersmeder minskade radikalt och övervägande del av dessa var svenska så blev andelen befintliga med utländskt påbrå större.

Inflyttning – från utlandet, övriga riket och från närområdet

Inflyttningen enligt de studerade husförshörslängderna under 1700-talet visar att enbart individer med födelseort i Tyskland eller Finland flyttat in till bruket. Det är sällan preciserat någon födelseort för dessa individer utan det kan stå Tyskland eller German. De få undantag med säkerhet (med avseende på läsbarhet) som vi fann var Hamburg och Åbo. Dock fanns det några orter som vi inte lyckades tyda vad det stod.

 

Det framgår även tydligt att nya ”tyskar” inte tillkommer rent generellt, ju längre fram man kommer, utan oftast så är det söner och sonsöner som för det tyska ”arvet” avseende påbrå vidare – för att till slut bestå av enstaka familjer.

 

Vad gäller andelen födda i Sverige så dominerar Wedevåg som födelseort för de samtliga undersökta perioderna. Rent generellt kan man säga att ca 1/3 har Wedevåg som födelseort. Den inflyttning som skett har mestadels skett från närområdet med orter som Lindesberg och Fellingsbro som det dominerande. Lägger man till övriga orter som vi funnit i närområdet så kan vi konstatera att antalet mästersmeder huvudsakligen varit födda i eller i närheten av Wedevåg. Detta gäller genomgående för de undersökta perioderna.

 

Det har dock skett en viss inflyttning från födda i övriga orter där det funnits motsvarande verksamheter som exempelvis Arboga, Eskilstuna, Vira och Åby. Även Stockholm finns det genomgående ett visst antal individer som har som födelseort. Där har vi inte gått vidare inom ramen för denna studie i syfte att fastställa om individerna kan relateras till andra bruksorter eller inte.  Andelen födda i övriga orter utanför närområdet kan utifrån källmaterialet konstaterats ligga på 15-25% för de undersökta perioderna.

 

Summering av källmaterial och litteraturstudier

 

Nedanstående tabell visar det antalet mästersmeder för de olika perioderna utifrån källmaterialet och från årtalet 1755 som är baserat på Samuel Schröderstierna uppgifter i Berättelse över de finare järn- stål och metallfabrikerna i Sverige som överlämnade till riksdagen^[21]

 

Mästersmeder	1755 enligt Schröderstierna	1757-1764 års husförhör	1764-1772 års husförhör	1773-1776 års husförhör	1786-1795 års husförhör	1796-1805 års husförhör	1806-1816 års husförhör
Totalt antal	37	53	79	46	74	53	30
Antalet med svensk namn	26	32	58	35	63	46	20
Antalet med tyskt påbrå	11	19	18	9	8	5	6

 

Tabell: Mästersmeder verksamma i Wedevågs manufaktursmedja år 1755 enligt Samuel Schröderstierna samt totala antal mästersmeder i Wedevåg enligt husförhörslängder.

 

Det bör nämnas att Schrödestiernas förteckning över mästersmeder som återfinns i huvudboken för kursen ”Bergslagens historia” även uppger smedernas sysslor. Av allt att döma omfattar listorna endast de smeder som sysslat med manufaktursmide varför de mästare som arbetat vid de båda stångjärnshamrarna och vid den s.k. brännstålugnen och garvstålsmedjan inte ingått i listan. Om hänsyn tas till behovet av smeder även för dessa verksamheter indikerar både Schöderstiernas uppgifter och källmaterialet samstämmigt att antalet mästersmeder varit omkring 50 stycken vid 1700-talets mitt.

Man kan konstatera att antalet mästersmeder med tyskt påbrå successivt minskat från perioden 1757-1764 och framåt. Det förhållandevis mindre antalet mästersmeder under den kortaste perioden d.v.s. 1773-1776 jämfört med övriga perioder tyder även på att det funnits en viss personal omsättning.

 

När det gäller inflyttning av smeder från utlandet är det tydligt att denna huvudsakligen skett under den första hälften av 1700 – talet eller tidigare och främst utgjorts av Tyskar.

 

Uppgifter i bruksböckerna från 1730 och framåt visar att stora summor slukats för ”utländska hantverkares omkostnader”. De utländska smederna stannade i regel inte heller kvar i Wedevåg och bildade familj, utan reste ofta åter till hemlandet. Dessa omständigheter pekar på att manufakturverket i etableringsskedet var i stort behov av att tillgodogöra sig smedernas yrkeskunnande från utlandet och villigt att betala för detta. Det framkommer i litteraturstudien att kronan insett vikten av ”importera kunskap” och i viss utsträckning tagit på sig kostnaden för att införskriva utländska hantverkare.

 

Det kan konstateras att merparten av den utländska invandringen sker före eller under perioden 1720 – 1750 om vilken det har beskrivits ”att Wedevåg skjuter upp som en klart lysande stjärna på den svenska stålmanufakturens område”. Det ligger därför nära till hands att anta att de utländska smedernas verksamhet vid manufakturverket också var en förutsättning för detta stjärnskott!

 

 

 

Litteraturlista

 

Furuhagen, Hans (1977), Merkurius och vulkanus – En krönika om järnet i Sverige, Stockholm; Jernkontoret

Rönnow, Sixten (1944) Wedevågs bruks historia, Stockholm, Wedevågs bruk AB

Klingnéus, Sören (1997) ”Från Nerikes faktori till Bofors – Krigsindustrin i Örebro län, Eldhandvapen och blanka vapen” i Från bergslag och bondebygd-krigsmakt och bygd, Örebro, Örebro Länsmuseum

 

 

 

Bilaga

 

 

1. Eriksson Hans S (2008) Stålmästarfamiljen Hilphert

 

 

Bilaga 1

 

Wedevåg/Kvarnbackas förhållande till den stolta

 

Stålmästarfamiljen HILPHERT av Hans S Eriksson, Wedevåg Hembygdsförening

 

från Schmalkalden i Türingerwald. - Till svensk fördel

för Gustav Vasas söner, Gustav II Adolf, hans dotter

Kristina, Karl X Gustav, de båda karolinerkungarna,

Karl XI och Karl XII, Fredrik I:e (själv från Türinger-

wald), Adolf Fredrik, Gustav III:e, Gustav IV Adolf,

Karl XIII och fram till Karl XIV Johan!

 

”Först på plan” är den senare ”urfadern” till familjen :

 

Reinhold Hilphert, född 1563 i Tyskland, död 1660 i Davidshyttan.

 

Ytterligare två från familjen skall födas i Schmalkalden, nämligen :

 

Hans Hilphert, född 1612 och död i Wedevåg/Kvarnbacka 1687,

Johan Hilphert, född 1614 och död i Wedevåg/Kvarnbacka, år:-?.

 

Följande familjemedlemmar ur Stålmästarfamiljen HILPHERT,

både föds och dör i Wedevåg/Kvarnbacka de närmaste 150 åren!

 

Elias Hilphert, framlever 50 år på karolinertiden, 1645-1695.

Reinhold Hilphert, hinner uppleva Fredrik I:e, 1655-1731.

 

Resten av HILPHERT-familjen dokumenterar sig som Stålsmedmästare :

 

Johan Hilphert, föds till världen i Wedevåg/Kvarnbacka året 1683,

Isac Hilphert, lever samtidigt med landsmannen Fredrik I,1711-1762,

Karl Hilphert, föds även han i Wedevåg/Kvarnbacka, året 1728,

Karl Hilphert,dä,framlever under Adolf Fredrik och Gustav III,fr.1745,

Reinhold Hilphert, föds och verkar i Wedevåg/Kvarnbacka, fr.1751.

 

Undantaget ”i mängden” blir den siste i långa raden Schmalkaldare :

 

Nils Hilphert,som är Tullskrivare vid Kvarnbackatullen,avlider 1809.

(årtalet överenstämmer med svenska kriget mot Ryssland,- om Finland)

 

 

Dessutom:   UR boken ”Gruvornas, Hyttornas och Hamrarnas folk”

 

Smederna vid Jäder bevarade mycket av sin självständighet och traditionsmättade skråorganisation från den gamla faktoritiden. De ägde också sina hus och tomter ”varigenom detta bruk även haft dess säkraste tillväxt utan någon särskild kostnad genom arbetares införskrivande”(s346)

 

Arbetskraftens rörlighet var ett allvarligt problem för de mer specialiserade manufakturverken. Kostnaden för utbildning eller införskrivning av skickliga arbetare representerade betydande kapitalutlägg, och ersättare fanns ofta ej at få utan vidare. Från Rinman (Bergskollegium?) framhöll de olägenheter det medförde men vidhöll samtidigt att tvång inte är något tjänligt medel att kvarhålla ”käcka mästare” Liksom övriga bruksarbetare bundos även manufakturarbetarna genom skuldsättning.

 

Flyttningarna var dock inte enbart av ondo, de bidrog också till att sprida yrkeskunskaperna till mindre och nystartade företag. Efterfrågan var stark på arbetare som fått en fullgod utbildning vid ett stort manufakturverk..

 

Vid riksdagen 1755/56 ansökte manufakturidkarna förgäves om inskränkning i arbetarnas flyttningsfrihet samt avlöningstaxa, mästarprov och disciplinstadgar. I den förnyade hallordningen från 1770 infördes förbud mot sammansättningar för att höja lönerna. 

 

Hantverksskråna sökte ofta avhålla sina medlemmar från att resa och regeringar visade en benägenhet att förbjuda eller bestraffa eller emigration. … Stundom drevo kriser i de utländska industridistrikten arbetarna att i större antal söka sig till nya arbetsplatser. (s163)