Ett nytt bostadsområde har blommat upp vid Källängsvägen i Vedevåg. I ett varierat parklanskap erbjuds boende promenader och avkoppling. Vill man kämpa i motionsspåret är det nära till Idrottsplatsen Smedvallen i vars närhet kommunens mest varierade slinga är belägen. Efteråt passar det med ett dopp vid Sommarro, den närmaste badplatsen i området.
Fotograf år 2000 var Simon Berglund

Enplanslägenheter präglar bostäderna närmast Källängsvägen. Ett modernt boende som blivit mycket populärt och skapat efterfrågan. Cykelrundor finns med olika sträckning! Prova gärna Bohr-Hamre, Måle-Rya, Stensta-Rockhammar, Koverboda-Klementsboda, t.ex. Promenadvägar kan vara, Backa-Sommarro, Sjöängsfallet-Vagnsbrohagen, Grindtorpet-Strömsborg (fram och åter), Högstaboda runt och naturligtvis, samhällets egna stigar!         
Fotograf år 2000 var Simon Berglund

Bostadshus vid Mosebacke, med gatuadress Kvarnbackavägen. Beläget bredvid genomfartsvägen Lindesberg-Frövi-Arboga. Panoramat bakom vägen utgörs av Borsån som stilla flyter fram mellan Östra Fallet och Wedevågssjön. Rekommenderad Kanotled i Länets Turistrådgivning. Nära till matställe, livsmedel och tankställe.  Fotograf år 2000 var Simon Berglund

Wedevågs Filadelfia Kyrka är belägen vid Rumängsvägen i bostadsområdet Bäckhall och uppförd på1960-talet. Föregångare var en Träbarack från Färna bruk som var rörelsens centra med början på 1940-talet. Inbäddad i ett villaområde där samhällets totala boende utgörs av 80% egnahemmare. Genomfartsvägen fortsätter mot Klementsboda och Hamre eller Koverboda.
Fotograf år 2000 var Simon Berglund

Klementsboda Gård har gamla anor, belägen vid Rumängsvägen mot Hamre. Nedanför,i riktning mot södra infarten till Vedevåg ligger Prästängen. En Medeltida betesplats för boskap tillhörande Lindeprästerna.Vandringsvägen upp hit efter hednatiden, kan ha sträckt sig:Munktorp – Munkaboda, Munkhyttan. -Och det är munkvarv i Lindesbergs första kyrkoväggar. Till och med leran till tegelbränningen, kan vara hämtad från deltat härnedanför, en högkvalitativ lera som munkarna använt. Vängssjöns Spettbäcken rinner fram genom Prästängen.
Fotograf år 2000 var Simon Berglund

Wedevågs Missionsförenings Kyrka från 1903 är belägen vid genomfartsvägen. Mötena här uppmuntrades av brukspatron Keiller, kontorschefen och verkmästarna – ”För vad som skedde utanför bruket hade man föga intresse.” Långt in på 1900-talet fanns vattnets fångdamm just där fotografen står. En vattensamling till vattenhjulen som drev Smedjans och Skaftfabrikens drivanordningar. Om lördagarna efter slitet på åkrarna, en simbassäng för alla arbetshästar.     
Fotograf år 2000 var Simon Berglund

Misionskyrkans andra kortsida. Nykterhetsvännernas ”Ordenshus” låg på Storön, där 1870-talets frikyrkomöten vid Midsommar kunde samla 5-6.000 besökare. Dessförinnan, på 1600- och 1700-talet var bruket självförsörjande på bränvin; - normalproduktionen årligen var 30.000 liter. Fem skilda matställen fanns det på bruket. Man beräknar numera att det fanns en Krog i var 7:e Gård och att varje näringsställe överlevde om kundkretsen i snitt var 38 personer. Så, missionen behövdes!
Fotograf år 2000 var Simon Berglund

Arbetet har på alla nivåer präglat Vedevågs befolkning i fem århundraden. Under fyra århundraden snurrade 30 vattenhjul i de båda forsarna och gav kraft till de bortåt 50 enskilda smedjor, tre sädeskvarnar, ett tegelverk och ett sågverk som dagligen var i bruk i det expanderande samhället vars innevånarantal ursprungligen var flera än vad Nora och Lindesberg gemensamt kunde redovisa. För tre århundraden sedan motionerades i det kommunala fullmäktige om att stadens skola skulle uppföras i Vedevåg då bruket redan innehade ett fungerande skolsystem, lanserat av den Böhmiske pragpedagogen Jan Komenius (verksam i Västerås och Örebro åren 1642-46), vilket gav eleverna en kombinerad teoretisk och praktisk undervisning.
 

Vedevågs tidiga arbetare/smeder/mästare var i mycket även vapentillverkare. De handgjorda värjorna och sablarna färdigställdes av skottska svärdslipare som i rader satt i egna verkstäder, med slipskivan evigt snurrandes framför sig, vässandes de blankvapen som skulle följa de svenska kungarna, från Gustav Vasa till Carl Johan Bernadotte genom alla Europeiska krig som Sverige ansåg sig nödsakat delta i.Sista striden/kriget utkämpades på Finsk mark 1808-1809 mot den ”Ryska Björnen”. Att Vedevågs plåt och stål hade hög kvalitet förstår man, då både harneskplåtar och rörplåtar levererades till faktorierna i Arboga och Örebro. Rörplåten böjdes runt ett ”ämne”, varefter lämpliga längder uppstod avpassande pipor till musköter och pistoler.

Arbetsstyrkan vid Vedevågs båda forsföretag utökades hundra år efter invigningen med det vallonska inslaget. Tysksmidet som hittils dominerat gjutjärnsprocesserna i Bergslagen krävde för mycket skog,avsett till uppvärming och träkolsframställning.

En ny era föddes med dessa belgares ankomst till Sverige vilka även medförde ”tvålen”, ett tidigare icke förekommande  instrument  att till jul eller andra högtider användas för att rengöra, i första rummet;

 - öronen (för att bättre höra Guds Ord i kapellet), men som även ökade välbehaget till attraktion;- av det motsatta könet!
Vallonsmidets kval-itet innebar bl.a. att rörligheten med kanon inom det svenska försvaret ökades från att tidigare varit 30 hästar per kanon(att dra) till två, en obeskrivlig förbättrig!
 

Vedevåg förärades på 1640-talet med att tre bröder Alderin landsteg vid den gemensamma ”utvandringen” från det fransktalande Vallonien. En förgrening av släkten kom att bebygga den värmländska järnhanteringens bruk, med namnet Aldrin,en senare ättling kom att 1969 bli andre man att bestiga månens yta i egenskap av amerikansk medborgare och med förnamnet Edwin. Den vallonska invandringen bestod inte enbart av smeder. Den här folkgruppen behärskade flertalet industriarbeten, men deltog samtidigt med den finska arbetskraften med kolning, rysskörning och svedjebruk. Fram till förra sekelskiftet återfinns släkten Alderin i Vedevåg i några fall som mjölnare, en senare ättling var verksam på Färgfabriken som lackkokare.
 

Arbetarna/smederna/mästarna fick vid tidpunkten för vallonernas ankomst till Vedevåg sitt första badhus. Detta var förfallet på 1920-talet och ersattes 1928 av ett första varmbadhus, beläget under eller efter det västra vattenfallet. Byggherrar var Nils Alderin och Oscar Eriksson, målningsarbeten utfördes av Arthur Ekman. Som sågställare försåg Nils Alderin senare arbetarna med SUMA-tvålen; -till fredagsbadet!

Av f.d. medlemmen Hans S. Eriksson, själv betalande åren 1955-67.

METALL-facket i Vedevåg, den ledande nöjesarrangören

Man kan förstå att många som arbetade och verkade i Vedevåg på 1920-talet var lyckligt lottade att ha en biograf ”in på knutarna”! Här gavs tillfälle att se alla de tidiga svenska långfilmerna som gått till filmhistorien som ”ekopgörande”. Författare var ofta Selma Lagerlöf, i”Körkarlen”,”Herr Arnes penningar”,”Gösta Berlings saga”,m.fl.Greta Gustavsson (Garbo) syntes ofta på vita duken i TEATERN WEDEVÅG! Behållningen av filmvisningarna gick till sjuka och arbetslösa kamrater i METALL.

Bruket ”anhåller” 1926 hos avdelningen om tillstånd till införande av övertid;-om det kommer mera order (arbetstillfällen). Besked:”När alla som nu är arbetslösa fått jobb kan övertidsarbete godkännas!”Detta i april. Smeden från Koppom, Emil Elgström bestrider att han skulle vara ”informatör till lokaltidningen”, angående de många skriverier som pågått om förhållandet på Bruket med de Anställda.

Avdelningen fick under 1926 mycket arbete med att övertyga den nye disponenten Cassel, om sina arbetsformer, då denne alltid velat vara ”Den rådande”. Genom diverse ”motdrag” normaliserades situationen sedan Cassel insett att respektera och förstå sin motpart inom produktionen! Inkomster av Biograf & Dans: 3.218 kr. Utgifter under perioden: 2.632kr.  

På Metalls möte i Vedevåg den 17 febr. 1928 aktualiserar Erik Molin frågan om en kooperativ livsmedelsaffär i samhället och att frågan skulle

”beredas” på ett kommande möte. Erik Larsson föreslog en kommitté om fem personer och att kontakter tas med Lindes Hushållningsförening om bildande av en filial. Gunnar Högman ville att kommittén dryftar saken om inköp av lokal. Även förslagen om standar och musikkår upptogs!

Skollärare Axel Bohls ansökan om bidrag till skolresa ”slopades” på mötet den 13 juni 1928. Georg Svenske beviljades inträde i avdelningen. Palmborgs förslag om semester kring Midsommar förkastas.Kolmodins förslag om semester efter den 15 juli segrar med röstsiffrorna: 22 för och 17 emot! På mötet den 29 augusti utsågs den kooperativa kommitté som skulle vara ”avdelningen fristående”: Ordf. Erik Molin med ledamöterna Carl Svensson, Elis Jansson och Axel Eriksson. Dessutom föreslog mötet att man skulle ingå till kyrkostämman om fri skolmaterial för barnen.

Oskar Åberg yrkade på medlemsmötet den 12 dec. 1928, tillsammans med Gustav Tiderman att timlönen borde öka till 88 öre, medan Martin Tiderman ville ha ett påslag om 12 kronor extra i månaden. Axel Gustafsson fick svar på frågan hur gammal man skall vara för att få 6 kr. per dag. Ordf. Nils Alderin upplyste att man ska vara 23 år för att få 88 öre i timman. Underhandling med bruket om fria sjukresor!

Av Hans S. Eriksson

Här avslutas artikelserien om METALL:s avdelning 261 i Vedevåg och fackföreningens öden det första årtiondet av sin tillblivelse på 1920-talet. Arbetslösheten föranledde många frivillioga att ta ”beredsakapsjobb” på LIllön, där en idrottsplats förbereddes. En tidig biograf såg dagens ljus och medborgarna kunde för några 10-öringar med maskinistens hjälp fara ut med filmen till tårdrypande dramer och gapskrattande kommedier (minns Fridolf Rudin och hans ”värld”!). Fast långt till skrattet hade ju fackets sjukskrivna och arbetslösa. Dessa gladdes med en slant till jul av biografens behållning, som drevs i metallavdelningens regi!

Av protokollet den 27 april 1929 framgår att av metallkassans 401 kronor, 350 kr. disponerats för inköp av en fana. Med anledning av ombudsman Flodins bortgång utsågs Sven Jansson och Carl Carlsson till fanbärare. Mötet beslutade att då fanan skulle invigas en èntréavgift om 35 öre skulle tas ut. Två nya jobbare beviljades inträde, nämligen bröderna Folke och Allan Elgström. Elov Karlssons ansökan skulle få vila tills han återkommit från exercisen! Då Erik Molin under Fritjov Kvists sjukdom utsetts till förman, valdes Evald Jansson att i fortsättningen ”följa yrkesinspektören”!

Ordförande Nils Alderin lät den 25 september samma år rapportera, att han talat med

Disponent Cassel angående Molin och fått till svar att han skulle vara förman också i fortsättningen. Mötet beslutade därför att stryka Erik Molin ur föreningen! Den andra december –29 inställer sig denna dag, i arbetslivet och som avdelningsmedlemmar: Leo Alderin och Kurt Högman. Styrelsen föreslog vidare, att avdelningen skulle bekosta halv bussresa för medlemmarna från Ullersäter (underavdelning) som besöker Metalls årsfest i Vedevåg. Förslaget godkändes!

Ernfrid Karlsson motsatte sig bildandet av en musikkår,vilket beslutats om året innan!

Han menade att det inte fanns tillräckligt intresse bland ungdomen, så frågan föll med röstetalet 23 mot och 15 för! Medlemsantalet hade under året (1929) ökat med 25, så sammanlagt hade avdelningen nu 162 medlemmar. De sex sjukskrivna hade erhållit 604 kronor ur ”Bio-och Dans-kassan”. Totalt hölls 15 möten. Arbetslösheten hade upphört under året, så alla var sysselsatta.

Fritz Carlsson rapporterade på mötet den 17 september 1930, att förmännen (läs Erik Molin och de andra), anmärkt på att arbetarna tvättat sig på arbetstid. Fritz ansåg att det var en rimlig begäran att 3 minuter lämnas till tvätt av ”nedsmutsade kroppsdelar” i arbetet. Ivar Lundin var däremot och tyckte att disponenten skulle fixera tid för lämplig tvättning.”Det är bra som det är!”-tyckte Evald Jansson.”Frågan har varit aktuell i 25 år, så varför ändra nu?”Fritz C.:”Då det här skvallret lär fortgå om vilka som tvättar sig på arbetstid bör vi enas om tre förslag: 1.) 3 minuter, 2.) Ingen fixerad tid, 3.) Att det skall vara som det är! Vann gjorde förslag nummer två!
 

”Var är tvålen Broder”, -hördes sen varje fredagskväll då man kompletterade med bastun!

Vallonsmedens ättlingar sätter fortfarande sin prägel på Wedevåg!

Faktauppgifter från Fil.Dr.Sixten Rönnows ”Wedevågs Bruks Historia”, till Helge Norlander 60 år,1944.

Wedevågs vallonsmeds första ättling, står redan på städet i Smedjan. Vi befinner oss tidsmässigt på 1630-talet och cirka 900 belgare från franska Vallonien stiger iland för att på sikt ersätta tysksmidets osmundar, mot stångjärn, som skulle ge den dubbla avkastningen. Louis De Geer såg till att Kvarnbacka kronohytta uppfördes, liksom Kvarnbacka masugn. Redan fanns inom området; - Wedevågs hytta vid Hyttbäcken, Koverboda hytta ovanför Gällingsjöarna och Båårs hytta vid Arbogaån, de båda sistnämnda omtalade 1383. Sedan början av 1600-talet ingår Stensta kronobruk som en aktiv partner till Kvarnbacka kronobruk. Ett samarbete som skulle bestå i 166 år!

Vapenhandlaren Andry (Anders) Dress importerade till Wedevåg och Kvarnbacka vallonska >>embetsmän>>. Vallonerna medförde sitt vallonsmide till hyttorna och det >>franska>> blåsningssättet i masugnarna. Andry Dress lär ha varit en sträng herre vilket framgår av hans utgiftspost 1633:>>Mästermannen bekommit för 2 missdödare han justificerade 6 daler>>. Vilket brott som förorsakat avrättningen omtalas inte. Just avlivningen med bila eller svärd förekom på avrättningsplatsen i Rya. År 1650 överlät drottning Christina >>förläningar>> till Andry Dress; bl.a. Hammarby, Rockhammar och Wedevågs bruk. Detta för tacksamhet till beväpningen, vid faderns 30-åriga krig.

De fransktalande belgarna – vallonerna, skulle för all framtid sätta sin historiska prägel med sin yrkesskicklighet. Vid en på 1730-talet gjord jämförelse med de då återupprättade tyska smederna, visade det sig från katalogförteckningar, att ”fransoserna” hade tillverkat fyra gånger fler arbeten än vad tysksmidet hade åstadkommit!

De tyska smederna kunde redovisa 122 olika arbeten – de ”franska” hela 460 olika slag. Totalt i de båda förteckningarna: 582 olika slags järn- och stålmanufakturvaror. Detta är nära tre gånger mera än de varor, som förekom i den Ehrenpreus´ka priskuranter från 1720-talet. År 1730 var Wedevåg främst i landet!

Vill man idag bevittna kvarvarande vallonbruk, ska man besöka välvårdade  ”lämningar” i Uppland. Åk till Forsmark-, Gimo-, Lövsta- och Österbybruk. Forsmarks hytta till Världsbevarandelistan. Gimo bruk, Kvarnen: karnevalsmasker enl. vallonsk tradition, Lövsta var största järnbruket, anlagt av Louis De Geer på 1620-talet. ”Imponerande stadsplanering”! Österbybruk har världens enda komplett bevarade vallonsmedja från 1600-talet, vagns- och brandmuséum.(Upplandsresan-98) Med tanke på de många vallonätlingar som på 1900-talet bebodde Wedevåg, kunde den traditionella maskeradbalen på skärtorsdagen ha sin upprinnelse från vallonerna?

När Lennart Eldfors under några år i början av 20:e århundradet, arbetade med träformen till smedskulpturen i Wedevåg, besökte jag honom några gånger i hans ”skaparverkstad” i Sextondelen, Moshyttan, Järnboås. ”Jag känner en ära i att kunna levandegöra ett stycke av järnets historia för Wedevåg”, började Lennart. ”-att dottern barfota står på det kalla städet ger mig en speciell känsla”. ”Det var modigt av vallonerna att flytta upp hit till vinter och kyla, till mörker och elände”! Men även 1900-talet har satt sina vallonska ”avtryck” i Wedevågs Historia! I hela 40 år var familjen Alderin kunnigt och villigt betjänat Scandia biografen i Teatern, som föreståndare och maskinister. - Men om detta ska vi återkomma en annan gång . . . . !

Text: Hans S Eriksson 0581-265 33

Foto:
Sten B Norén

 

Pjäserna förtrollar utövaren!  - Bonden, Tornet, Löparen, o.s.v.Hugo Cam i Wedevågs Schackklubb har en svår nöt att knäcka. Nu är man på Mässen,  en helgfri tisdag o tränar hjärncellerna.

Wedevågs Schackklubb på Mässen, säkert en lördagskväll, då marktjänsten tagit ledigt! Killarna måste ju få visa upp sina fina bucklor för kjoltygen. Massor av priser på bordet! Dansskorna glänser på fötterna. Ett dukat middagsbord är utom kamerans synfält, men vi anar på minerna, att snart skall det vankas Fågel! Hilding Andersson är redo att ta ton!

vedevag.se ©

Kräftskiva hemma hos Aina och Rulle Högman augusti 1955.