Artur Karlsson
 

Wedevågs dansbana låg på Lillön under 1940-talet.   


Norra Lillön delar Båårsån i två flodarmar. Denna vattendelare bjuder besökaren mäktiga tallar i en omväxlande ljung/mossa och allehanda växter ju närmare stranden man kommer. Här togs ler i 175 år till Tegelbruket som låg med sin första tillverkning där vi idag ser kraftstationen intill Östra bron. I början av 1800-talet valde bruksbefolkningen att begrava sina närmaste, nära den nordvästra udden av ön. Inledningen av 1900-talet fanns lite längre norrut härifrån ortens badplats där även kristliga dop förekom. Alltså en traditionell mötesplats för såväl gammal som ung i många generationer. Slutligen tillkom fotbollsplanen här på 1930-talet.

Lillön blev en given spelplats för ortens glädjespridare, revy- och cabarégänget ”De glada vedevågarna” som bildats i andra världskrigets skugga och som tillkom efter sång- och talkörsframträdanden i ungdomsklubbens regi. Här på Lillön var det ”Marknadsaftnar” med ibland karusell och tivoli i arrangemang av Wedevågs Idrottsförening WIF. Vid inträdet satt Torsten Möller och Kalle-Ville Andersson. Lotteri –kiosken betjänades av makarna Rut och Sune Wiman. Teatergruppens scen var uppbyggd på flaket till Gösta Lundgrens lastbil, en kraftkarl som före automatiken i det senare samhället till vardags med en tung sädesskyffel av järn: -modell Wedevåg fyllde flaket med sand eller grus från ”taget” uti Rya, utan att ”räta på ryggen.”

Fast även under midsommarfirandet på
1920-talet gick långdansen från Teatern vid Torget längs skolåns strand upp mot Lillöns grönskande landskap. Då var det disponentfrun Karin Grabe som i Ungdomsringens regi grundat ett folkdanslag med egna dräkter och med folkmusiker från också andra orter i Bergslagen, bl.a Bångbro. Ortens violinsolist var på den tiden Rudi Lundin som på glasplåten spelar upp inför den folkdansklädda bruksbefolkningen. Fru Grabe levde upp till en tradition som kan spåras till förkristlig tid, d.v.s. Karin anordnade årstidsfester som tidsmässigt sammanföll med de fornnordiska gudarnas cermomier, senare i historien övertagen av de kristliga rörelserna och med benämningar som vi bättre känner till.

På  1940-talscenen ser vi som musiker och accompanjetör:
Rolf Jansson på piano. Han spelade ibland till Artur Karlssons, Karl Gerhard-inspirerade kuplettsånger, ofta vassa i texten, centrerade ortens händelser, ofta något år tillbaka i tiden. Artur reste till Stockholm för att på plats där Karl Gerhard uppträdde kunna studera dennes framträdanden och publikmottagande. Hans ”Timpa” Tiderman berättade nyligen att när han gjorde militärtjänsten så var det tillsammans med Tore Skogman. Mötet resulterade senare i Tores jaktvisa, vilken därefter framfördes i Wedevåg av ”gänget”.

Systrarna Åberg (döttrar till Fredrik) var sångerskor tillsammans med Dagny Lundin.


V
år säkert främsta sångerska i ”De glada vedevågarna” var Kerstin Gustavsson.
Hon fick på 1940-talet provsjunga för skivbolaget Sonora. Dit kom hon med en personbil framförd av Folke, med Foto-Atiljen och eskorterad av
teaterlegenden och biografmaskinisten Leo Alderin. Publiken som såg Arnold Axelsson i jitterbuggen med Dagny Lundin glömmer det aldrig! Påpassligt filmade Leo Alderin själv dansuppvisningen, medveten att bevara detta till framtiden. Dansbanan på Lillön kom flitigt till användning. Med lövad scen och éntrè blev golvet lättdansat efter parafinpåstrykning av Einar Hård,  idrottsföreningens ”Allt i allo” och fotbollslagledare.

 

 





Idag dansar man på Källängslogen, förflyttad till LILLÖN när bebyggelsen kom!






av Hans S. Eriksson


 

Tango för två . . . .        

Morsan! Har Du sett Brylkrämen”? – vrålade egot från vindskupan. Rummet var arvegods från brodern Lennart som kommit in på Yrkesskolan i Örebro och gått linjen för bilmekaniker. På kvällarna jobbade han extra på Idrottshusets käggelbanor där han var manuell ”resare” sen det kastade klotet gjort sitt. Efter folkskolan i Bohr för magister Borenäs arbetade Lennart under Elis Jansson på Wedevågs Skaftindustri. Där kom han i kontakt med Folket i Bilds Bokklubb och började sälja Månadens Bok mot provision. Min första helt lästa roman blev just från brorsans FiB:s Bokklubb! Det var ”Trägudars land”, en medeltida och kanske ännu tidigare marknadsskildring av Jan Fridegård som mycket öppenhjärtigt skildrar hur det kan gå när uttråkade fäbokvinnor efter några mjödstånkor hamnar på rygg frampå småtimmarna mellan skrangliga marknadsstånd.

Upplevelsen ”bär henne hem” och får kraft att framleva till kommande marknadsgyckel ett annat år. Berättelsen påminner om den finska urbefolkningen som bodde i Fageräng och som årligen besökte marknaden i Arboga!

 

Lennart gjorde ”lumpen” vid F1 i Västerås innan han började sin livsgärning på Bilverkstan´ i Lindesberg där verkmästaren hette Volvan och där Nilsson och Vange redan jobbade. En blå skjutbil av masonit hann Lennart och pappa Oscar med att tillverka åt mig innan brorsans flyttlass gick från Backa i Vedevåg. Detta hände sig efter det andra världskriget!

 

Nu tillbaka till 1950-talet och Brylkrämens ”tidevarv”! Vi dansade i Gillestugan den s.k. 37:an uppe vid Trädgårn´och på Mässen (matsalen ovanpå Borrfabriken). En danskväll på Mässen är smalfilmad och överförd till VHS-video:”Knuttes 40-årshippa”Uppe i gillestugan, nära Herrgården och Tennisplan´, rök det alltid in när vi försökte tända i öppna spisen. En stor bullig Radiogrammafon, en riktig möbel var inplacerad i en skyddad vrå. Nykomlingen på radions ”Tio i topp” 1956 var Bill Harleys ”Rock around the ´clock” framsjungen på, kanske den sista stenkakan, en 78-varvare av ”The comets”. Ja, så kom rocken till Vedevåg! Rödögda av den vredgade öppna spisens sura anletsdrag, steppade vi runt på golvet, mest för att hålla värmen dessa urkalla vinternätter i den av rök impyrda Gillestugan uppe vid Anexet (första kontoret) ”Rock around the

 

clock” gick sen´ som playback hemma i Backa när jag skrämde livet ur katterna och morsan när jag övade på trumsetet, inköpt av Rickard Grundkvist en baskagge, en virveltrumma och ”High hat”. En lördagskväll när WIF-auktionisten Georg Åström var på besök hos farsan, kom han upp till mig sedan de druckit ett par groggar (50:50 Renat & Sockerdricka) tog över ”stockarna” och började slå takten till ”Bill Harley and his Comets”. Georg blev rödare och rödare i facet! Takten följde han slaviskt! Men han kunde inte bryta sin egen trance! Som i extas fortsatte Georg mot gryningen! Varje gång låten närmade sig slutet förde jag kvickt tillbaka pickuppen mot spårets början och Georg Åström virvlade vidare över det spända skinnet på kaggen!

 

Senare spelade jag själv upp till dans i Teatern vid något tillfälle. Med musikaliskt bistånd av dragspelarna Hilding Andersson, Inger Eriksson och Göran Nyberg, förstärkta på gitarr av Roger Björkman kunde vi avsluta en lyckad revykväll med en stunds avslutande ”sväng om”, innan rampbelysningen drogs ned och det var dags för nedsläckning. När Teaterns belysning slocknat kunde vi ana ”forna tiders” teater- och danskvällar: Folkmusikkvällarna med lustspel av Karin Grabe 1923-26, talkörerna under Leo Alderin med början 1932 i SSU, revyepoken med Artur Karlsson och Arnold Axelsson i ”De glada vedevågarna” 1938-53, Scandiabiografen 1917-1967 och alla Maskeradbaler, anordnade Skärtorsdagen vartannat år av WIF och SDUK.

 

Helmer Linderholm

skriver i sin ”Där Bergsman var Kung”:

”Vedevågarna brukade dansa på BRON söder om

samhället”. Möjligen var det BERTILSBRO över Koverbodabäcken. Här möttes fyra skiljevägar: Från Nora mot Arboga, Från Lindesberg mot Fellingsbro. Från Ryaheden mot Rockhammar/Grönbo och Vedevåg/ Kvarnbacka mot Frövi/Ullersätter. Hit kunde dansanta från flera socknar ta sig och om sommaren övernatta på bodarnas lador och skullar!

 




Hans ”Backa” Eriksson


 

Artur Karlsson till minne. Vedevåg: 16 juli 1916  – 26 juli 1994

(publicerat i BP i anslutning av Hans Eriksson)

 

Trofast, storsint och alltid humorkrydd-ade repliker präglade arbetarsonen Ar-tur Karlsson eller Långe Artur som Leo Alderin alltid kallade honom i den ”räc-ka” av revyer som präglade livet i Ve-devåg åren 1938-1953. Teatern var spelplatsen under den kallare delen av året. Lillön lockade de många ung-domsklubbister som under de åren var med i revyerna, att framträda på en uppbyggd scen eller direkt på Gösta Lundgrens turnébil, på flaket till den,på den här tiden, så berömda lastbilen med gröna hytten.

 

En kuplettsångare av rang, knivskarps-vassa dialoger blev Arturs valspråk när han framträdde på scenen eller privata fester hos vänner på bruket eller upp i Hällefors när han besökte Kalle Borén i Torpet. Kocken i Artur kom då fram, han klädde sig då i förkläde, rev igång löken så tårarna skvätte, ja som på publiken i Teatern när han tillsammans med Timpa alias Hans Tiderman skoja-de i sketchen med jaktscener i en av de sista revyerna som ”teamet” snick-rade ihop. (Timpa kände Tore Skogman)

 

”Teamet”, ja det var resten av ”De gla-da Vedevågarna” som på 1940-talet la-de, inte bara Örebro för sina fötter,utan minst sagt, hela T-län. Vi minns Kersin Gustavsson,Ulla-Britt Karlsson,systrar-na Åberg, Dagny Lundin/Arnold Axelsson(jitterbugg), Rolf Jansson och brö-derna Svedling(även musik till stumfilm). Ja, många fler var de som roade oss när hakkorsens män präglade ett Euro-pa, i minst sagt kris. Från scenen i Teatern rungade kupletterna,ofta rappa i Karl Gerhard stil och sjungna av för-ståss: - Artur Karlsson.

Artur var också den perfekte problem-lösaren i Vedevågs Arbetarkommun, där han var en mångårig

 

 sekreterare. Körde man ibland fast i någon fråga, visste Artur alltid på råd.
 

Vi visste att förslaget var genomtänkt och som Art-ur formulerade inlägget, så blev det. Också inom Vedevågs ABF framstod Artur som den klippa han var för sina socialdemokratiska vänner på orten. Han stred aldrig på barikaden i kom-munal- eller stadsfullmäktige men”mull-vadade” lokalt och var för fullmäktige-gubbarna Erik Molin, Folke Elgström, Erik Broström och Harry Gustavsson den välvillge stöttan som i valtider alltid ställde upp med dörrknackning och ut-delning av valsedlar.

Artur Karlsson var självskriven deltag-are i bokcirklarna som var ett ständigt återkommande ämne hos studieför-bunden. Alltsedan skattmästaren Vak-elin hos NGTO 1889 på posten utkvitt-erade det första bokpaketet till årets diskussionsgrupp med Nationaltemp-larna. Dessa böcker blev grundplåten till Wedevågs Bibliotek som under glansepoken på 1960-talet hade hela 3.000 årslån.

 

Nu har Artur för alltid stängt dörren till det Bibliotek som han i ABF:s regi ar-betade för. Varannan fredag delade Artur tiden med Arnold Axelsson att svara för utlåningen som senast skedde bakom kortlådan bredvid Leo Alderins och Rune Vernerssons ma-skinrum till Biografen som var belägen på andra våningen i Teatern. Varannan fredag dessemellan satt Stig eller Ivar Helmersson från NTO i Biblioteket som hölls öppet i anslutning med att Bastun stängts på fredagskvällarna.

 

Själv var Artur förståss en av de bäst pålästa bokmalarna vid bruket och de-lade gärna med sig av sitt litteraturkun-nande till oss andra.Vi minns honom slänga sitt långa ben över cykel-stången och trampa hemåt. Ridån har gått ned för den teaterprofil som vi kän-de så väl,- ljuset har släckts i salongen!

 


 

Artur Karlsson, från vaggan till graven! 12 olika tidsepoker i hans liv på Wedevågs Bruk. Talrika släktmöten, resor och vardagsepisoder är dokumenterade på dessa foton. Kanske minst från scenepoken 1938-53 i ktretsen med SSU-kamraterna i cabarégänget "De glada vedevågarna".

Artur var industriarbetaren som gick i främsta ledet för folkbokning: Läsecirklar, bokklubbar, biblioteksutlåning i Teatern. Artur var en populär estradör under Leo Alderins 15-åriga revyepok i bästa sångstil a la Karl Gerhard "On stage"! - Teaterresor till Stockholm gav lärdom!


 

 

Bildmaterialet tillgängligt genom Nils-Erik Persson Se bilderna här!
   

vedevag.se ©